Ordlös och stum

går jag under tills

jag möter det

som nöter

det som klagar

och blöter mina

kinder blir våta

visst är det så

att livet är en gåta.

Löser jag det blir

jag kung för

en stund, en liten

blund mitt på

dagen kanske

på magen vaggande

då den är rund

lös o krum kryper jag

sliten liksom sådär

liten.

Det glimrar bakom

locken skydden för

alla skotten det

som jag behöver

bemöta det som

söndrar och ändå

bygger min ryggrad

löddrar av smärta

och hjärtat

Det Älskar.