Om du lär dig av nederlag har du egentligen inte förlorat.

Visst är det en positiv inställning?

Jag tänker på den där historien om stenhuggarna.

Kan inte riktigt komma ihåg hur den var i detalj men ungefär så här gick den:

En man ställde frågan – Vad är det du arbetar med? till 3 olika män som alla arbetade som murare på ett bygge.

Den första mannen svarade: – Jag murar en vägg. Den andre mannen svarade: – Jag håller på med att bygga en skola. Den tredje mannen sa: – Jag bygger en plats där barn ska få möjligheten att lära sig de mest fantastiska saker, det ska bli den bästa skolan någonsin.

Tre män, samma yrke, samma uppdrag förmodligen samma arbetsinsats men med helt olika inställning.

För mig personligen är det en viktig ingrediens, inställning.

Hur du ser på dina motgångar, din omgivning och dina medmänniskor kan vara det som avgör vilken stig det är du kommer att trampa på i livet.

Jag undrar vilken inställning till liv som den man har som nu är arresterad för de hemska morden i Norge. Kan det vara så att nederlag enbart har varit nederlag?

Stjärnornas tröst

Jag har frågat en stjärna i natt
-- ett ljus långt bort där ingen bor --:
"Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor."

Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.

Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst."

Karin Boyes dikter har gjort mig sällskap
ikväll. En dag och kväll som samlat många
till gemensamma stunder då helande tankar
har sänts till de som drabbats i Norge.