Är det “fel” fråga? Är det så att vi behöver komma bort från vårt ego för att bli hela?

Jag har under lång tid protesterat mot att vi alltid trycker ner och tycker illa om vårt ego. Egot har varit till nytta för mig i mitt liv och om jag inte accepterar detta så accepterar jag inte mig själv heller.

Egot har sett till att jag har överlevt. Visserligen på ett sätt som gör att jag idag måste arbeta med skal som jag idag inte vill ha men det har beskyddat mig så gott som det kunde. Egot har varit en medhjälpare till att jag idag är den person som jag är, det har sett till att jag är där jag är.

Egot har också sett till att jag inte har gjort de förändringar jag kunde ha gjort för länge sedan. Egot är inte så förtjust i förändringar utan vill gärna ha kvar mig i den zon som det tycker är den säkra zonen.

Egot har både sina ljusa och mörka sidor som allt annat har. Och för att bli hel, för att hitta den helhet som jag tycker mig se att vi alla söker, behöver vi se och acceptera alla delar av oss själva.

Jag tror att det är oerhört viktigt att förstå att vi har ett behov av vår omgivning, av andra för att bli bekräftade. Och där har vi ju egot minsann. Att bli sedd. Jag tror också att vi alla har ett behov av att nå dit vi vill göra i livet, att få göra det som vi brinner för. Minsann kom inte egot in igen där.

För mig kan egot innebära en drivkraft och vad vi behöver göra är att försöka förmå denna drivkraft att jobba med oss på ett sätt som är positivt. Vi behöver prata med det för att det ska förstå att det inte är farligt att göra förändringar, att det inte är farligt att tycka att andra är fantastiska och att det inte innebär att vi blir osynliga.

Vi behöver förstå att vi lurar oss själva om vi tror att det är möjligt att vara helt igenom goda. Precis så som Deepak Chopra säger. “Föresatser som att vi aldrig mer ska ljuga, bedra, känna svartsjuka, tappa humöret eller ge efter för oro fungerar aldrig. Livet kommer med utmaningar från den mörka sidan. Vi behöver inte demonisera skuggan; den är källan till nästan varje utmaning värd att anta. Vi lever i illusionen att livet tvingar oss att välja mellan gott och ont. I verkligheten finns det en tredje väg, som är att vara hel. Med helhetsperspektivet kan man balansera mörker och ljus utan att vara slav under någondera.”

Och slav under sitt ego är också de som hela tiden gör allt vad de kan för att vara i “ljuset”. De som hävdar att de är goda för att de minsann “ser” sig själva. De som går och ber och sedan försöker få ut sin egen skugga genom att se till att andra känner sig mindre värda. De som tycker att de kan trycka ner andra genom att anse att de har de “rätta” svaren.

Alla använder vi vårt ego och vi har alla svårt för att se när vi gör det eftersom egot är så fullt av våra drivkrafter.

Deepak Chopra säger också; “Helhet är, visar det sig, detsamma som att hitta källan. Det finns ingen uppdelning vid källan. Du behöver inte besegra varje aspekt av dig själv som är färgad av mörker ( något som ändå skulle vara omöjligt ).”

Vi behöver höja oss över skuggan, inte kämpa mot den. Inte försöka mota vårt inre att inte känna av vårt ego.

Att varje dag höja oss och se att vi inte är i världen, utan att världen är i oss. Att vi inte hittar trygghet genom att bygga upp försvar för oss själva. Vi hittar vår trygghet vid vår inre källa. Och källan består av helhet inte av separation.

Varje dag försöker jag få egot att drivas mot det som är till det bästa för mig, att gå en väg som för mig framåt. Att jag höjer mig över min egen rädsla, att jag inte trycker undan eller låtsas om att den inte finns.

Jag tackar för att den har gjort det som den trott varit det bästa och försöker visa att jag nu inte behöver alla de försvar längre. Men att den får vara kvar, jag försöker inte att förvisa den för jag vet att jag består av både ljus och mörker.

Alberto Pancorbo

Åke Högberg, som driver Symbolon, som är en utbildning till symbolterapeut/pedagog berättade följande historia angående balans och intuition.

Oden var den äldste, visaste och störste av gudarna i din nordiska mytologin. För att kunna fortsätta vara detta var han tvungen att ha koll på omgivningarna. Det var mycket att hålla reda på för att ha kvar ställningen som den visaste och största.

Oden hade till sin hjälp sina båda korpar. Hugin, som betyder tanken och Munin, som betyder minnet, flög runt i det stora världsträdet Yggdrasil där Oden regerade.

De flög runt och samlade information som de sedan lämnade till Oden. Det här räckte inte för Oden, (han hade ett väldigt kontrollbehov den där guden). Han förklädde sig så att inte de övriga gudarna skulle känna igen honom och gick själv ut för att lyssna och smyga runt för att se vad alla höll på med.

Ännu mer information att ta hand om alltså. Men vad är det som händer när vi får så här mycket information? Hur fungerar vi?

Han kunde tillslut inte ta några beslut, inga vettiga sådana ialla fall och omgivningen började tvivla på hans förmåga att leda i Yggdrasil.

Han var tvungen att fundera och ta till extrema åtgärder, han var tvungen att ta kontakt med Hel. Hel var en gudinna som regerade i underjorden i en del av det som hette Nifelheim. När Oden kom till Hel så gav hon uttryck för en djup suck,,,äntligen har du tagit ditt förnuft till fånga och kommit till sans.

Oden ville att Hel skulle hjälpa honom så att han skulle bli vis. Hel gav honom ett råd.

Han skulle bege sig ner till Mimers brunn. Mimer var en gud som vaktade den brunn som ledde ner till djupet. Brunnen fanns längst ner och ytterst på en av Yggdrasils rötter.

När Oden kom dit och frågade Mimer hur han skulle bära sig åt för att bli så vis som möjligt sa Mimer till honom att det var genom att ta ut sitt högra öga och slänga ner det i brunnen.

Han tvekade ett tag men sedan tog behovet av att bli riktigt vis överhand och han grävde ut sitt öga och slängde ner det i brunnen.

Han blev mycket riktigt vis och vad var det då som gjorde att all denna visdom kom?

Jo, med ett öga långt ner i djupet och med ett öga på ytan kunde han få tillgång till bägge världarna. Och så är det för oss, med ett öga i vårt djupa mörker och ett på ytan hittar vi balans. Det är på det här sättet som vi får tillgång till det som kallas intuition.