När jag såg den här bilden var min absolut första tanke,,så här skulle alla “tyngder” kännas. När jag var yngre fick jag ofta höra av min mormor,,snälla räta på dig, det ser ut som om alla världens sorger ligger på dina axlar!..

Och kanske gjorde de det. Jag tillhör nog en av de där som lätt tar på mig andras problem och sorger. Kan jag inte lösa dem vill jag nog i alla fall dela bördan.

Men det var förr det. Inte så att jag har förändrat min personlighet sådär jättemycket men däremot har jag helt andra förhållningssätt och helt andra verktyg att arbeta med.

Idag har jag gränser och metoder för att bearbeta, acceptera, lägga ifrån mig, skilja ditt från mitt etc.

Trots detta kan jag då och då i mitt inre höra min mormors röst…:) fast då ursäktar jag mig med att det är en ren ovana. ;o)

Hur gör du för att få känslan av en fjäril istället för blytyngder på axlarna?