Funderar vidare på det där med bas och trygghet. Vårt hem är i många fall vår trygghet. Det är vår utgångspunkt och det som vi kommer hem till. Vi tar ett steg in och ser oss omkring och faller ner i vår trygghet.

I hemmet har vi kanske sedan ett eller flera ställen som är speciella för oss. Ställen som vi gjort som små altare. En hylla med fotografier på våra nära, ett bord som betyder det där extra för oss. Och har du inte ett sådant ställe är det ett tips att få till det. Oftast ger det en speciell ro att forma en punkt som du ger en unik energi. Kanske kan det vara punkten där du finner ro att meditera, att läsa en stund eller bara stilla sitta och reflektera.

I vissa kulturer där de inte har våra traditioner när det gäller att skapa hem, jag tänker då på våra fyrkantiga byggnader som står där de står, där formar de sin trygghet utefter en central punkt. Kanske är det en öppen plats där de slår ner någon påle, kanske är det en eldstad. Det här blir då deras centrala punkt, en punkt som de återkommer till och en punkt som de även tar med sig när det är dags att flytta på sig igen.

Jag har fått en känsla att vi lite har tappat vårt centrum, inte bara i oss själva utan även vår förmåga att se/förstå/känna att det finns en poäng, en trygghet att skapa ett centrum för oss.

Under Gudinnan Hestias tid var det vanligt att människan först hedrade och välsignade henne innan de gjorde något annat. Symbolen för Hestia, var härden. Elden som stod i mitten av hemmet. Elden som tjänade till nytta och till att hedras. Runt elden fanns centrum, det centrum som människan hela tiden återkom till. Varje gång de byggde en ny boplats var det härden som kom först och som skulle hedras.

När ett nytt liv kom till världen var det till Gudinnan Hestia de först begav sig. Genom att gå några varv runt elden, genom att utföra en ceremoni hedrade de Gudinnan, vördade de deras centrum och såg till att barnet blev ordentligt välkomnat och att barnet alltid skulle känna sig hemma vid sitt centrum.

Vi kan hjälpa oss själva genom att hedra vårt centrum, det som vi har inom oss. Vår kärna av trygghet och kärlek. Och vi kan hjälpa oss själva att hitta detta, påminna oss om detta genom att forma ett centrum i vårt hem. En punkt som ger den energi som är nödvändig för att vi ska kunna stilla oss och hitta vår inre röst.

Det inre ger det yttre och det yttre kan hjälpa till med att komma ihåg det inre.

Denna veckan har jag funderat över vad alla dessa saker som man gör i vardagen har för betydelse.

Hur många gånger har man inte irriterat sig på dammråttor, smulor, tvätt etc? Mina tankar har gått till hur det skulle vara att inte ha denna vardag som jag har. Vissa saker vill jag naturligtvis ta bort men andra skulle jag sakna.

Alla de där småsakerna som vaggar in i en trygghet, något självklart som bara finns där.

Under den här veckan har den där känslan av ‘måste’ sakta försvunnit och istället har jag hittat känslan av trygghet och närhet i det jag gjort. Jag har verkligen hittat min Hestia, härdens Gudinna. Jag hoppas att hon kommer att stanna ett tag.

Image: nuchylee / FreeDigitalPhotos.net