För några månader sedan hade jag och några vänner, som finns i samma cirkel, en heldag tillsammans.

En heldag där vi med lust och glädje grävde ner fingrarna i lera och skapade. En av vännerna har en egen ateljé fylld med massor av olika sorters lera, färger och en hel drös andra doningar som man kan använda.

Vi kladdade o lekte, var tysta och fokuserade, vi blev hejade på, uppmuntrade och fick råd.

En härlig middag tillsammans avslutade dagen.

Mitt resultat i form av keramik ser du här bredvid. Nu har jag en egengjord Gudinna som jag är mäkta stolt över.

Men det egentliga resultatet är ju att få den möjligheten att vara tillsammans. Tillsammans med personer som du kan dela saker med, som du kan skratta med och gråta med. Uppmuntrande och stödjande. Ärliga och givmilda.

När jag nu tittar på min lilla figur är det alla dessa känslor som är inbakade i den. Närhet och gemenskap.

Det är en lycka att få vara.

“For each of us as women, there is a deep place within, where hidden and growing our true spirit rises…Within these deep places, each one holds an incredible reserve of creativity and power, of unexamined and unrecorded emotion and feeling. The woman’s place of power within each of us…it is dark, it is ancient, and it is deep.” –Audre Lorde

Det är när jag läser text som denna ovan som jag känner att jag tillhör. Jag känner att jag möter densamma. Jag blir varm och upplyft precis som jag uppfattar att alla blir som känner sig bekräftade.

För det är min tro och inom oss bor styrkan. Det kraftfulla som gör liv. Och vi är livgivare. När jag läser ord som jag själv skriver, när jag känner känslan som jag själv känner då blir jag stark och inte ensam. Samhörighet gör skillnaden. Samhörighet och gemenskap väcker hopp.

Det här året kommer jag att vandra på stigar som redan har känt fötter trampas på. Jag kommer att dricka vid källor som redan visats mig. Inte för att jag inte behöver nytt, inte för att jag är rädd för det som inte är känt utan för jag känner behovet att ta fram det som redan finns.

Vår styrka är ärvd, ärvd från jordens ursprung. Och den styrkan väcker mod och hopp. Den väcker liv, empati och djup. Den väcker det mörka som behöver ut i ljuset för att bli till något större. En styrka som väcker den vilda kvinnan, kvinnan som behövs för att visa på det stora i livet.

Vill du trampa på samma stig som mig, likväl som du visar mig nya?

Vill du färdas från det kända till det okända och tillbaks igen?

Att ta stegen in till våra uråldriga myter innebär att du möter dig själv naken och utan mask. Du går dina förmödrar till mötes och omsluts av deras visdom och kraft. Tillsammans, i cirkeln, jublar dina sinnen då du möter det som du anat fanns.

Du möter dina systrars blick och inser att här växer sig samhörigheten stark och upplevelsen blir en rörelse som tar med dig långt in i dig själv.

Din kraft, ditt mod tar plats i dina ben. Du rör dig, virvlande i takt med trumman som lyssnar på Moder Jords puls.

Naturkraften tar sin plats inom dig. På platsen där den hör hemma och du känner omedelbart att det här är Du likväl som det är din syster. Det här är liv.

Jag är villig att ta min plats i cirkeln.

Kram

Malou

Idag är det nätverksmöte igen med Qoola Qvinnor i Göteborg. Över 80 personer är det som har anmält sig den här gången.

Roligt o inspirerande men självklart finns det inte en chans att prata och mingla runt med alla.

Det är något speciellt med nätverk och de kan ju se ut på så många olika sätt. Just Qoola Qvinnor är stort och många som kommer på träffarna är också företagare men det finns ju mindre och mer intima också.

Jag har ett sådant som värmer min själ och det är det gäng kvinnor som jag gick min symbolutbildning med.

Kvinnor som jag har delat skratt, ilska och sorg med. Kvinnor som är starka nog att vara precis som de är.

När jag funderar över nätverk och den kraft som de har med sig är det starkt förknippat med upplevelser. Upplevelser som vi haft tillsammans. Där vi delat något av betydelse. När vi delat och gett av oss själva.

Samma känsla har jag för de vänner där jag delat tider i både lycka och sorg, där jag likväl som de visat känslor som kommer från det allra innersta.

Att ha personer där man känner en samhörighet med är en styrka som bär tycker jag.

Även om jag inte träffar dem ofta så finns de runt omkring och de minnen man har skapat tillsammans går alltid att framkalla till nuet och de har fortfarande lika mycket kraft i sig.

Arbetsgrupp- familj- vänner- utvecklingsgrupp- eller vilken annan typ av grupp som helst.

Här är en fråga som jag ibland låter deltagarna besvara:

En god fé låter er få tre önskningar uppfyllda tillsammans. Vilka skulle de vara då?

Ibland får de svara på lappar utan att samtala, ibland ska de tillsammans komma på vilka önskningar det ska bli.

Allt beroende på vilken intention man har med frågan.

Om bara du skulle svara på frågan..vad skulle då fén uppfylla för önskningar för dig?