I tisdags åkte jag för att tillbringa några dagar i Fanthyttan. Ett underbart ställe där man direkt blir omhändertagen av de underbara personer som arbetar där.

Maria Äxter var redan på plats och hade redan arbetat någon dag med att få i ordning på det sista numret av Ascala. Artiklar skulle göras färdigt, layout bli färdig och diverse planering hamna på plats.

Installerade mig tillsammans med Maria i Terrys extra rum och därefter var det bara att släppa iväg alla funderingar på mejl, facebook och almanackan.

Att vara däruppe är att isolera sig för allt som inte är nuet. Befriande, så befriande. Men det vill till att hålla i sig när man kommer tillbaka till hemmet igen. För då ligger ju allt där och väntar. Att hämta sin tillit till att det som är meningen att man ska bli uppdaterad om kommer i lagom takt. Att inte få panik,,framförallt inte på alla uppdateringar som har skett på facebook.

Den här gången var det en mediumutbildning som jag tog del av samtidigt. Spännande då jag inte deltagit i någon sådan sedan mitten av 90-talet och då under helt andra former.Mina upplevelser av det här slaget har jag aldrig använt mig av under sådana här premisser och det blir ju en helt annan struktur på det.

Nyfiket ser jag nu framemot resten av detta. Jag använder ju min intuition dagligen men det här blir ju med ett helt annat fokus.

Så nu får jag liksom de övriga deltagarna planera in de läxor som ingår. Så vill du vara en av de som får healing ( 2 gånger ) och sedan skriva en utvärdering är du varmt välkommen att kontakta mig per mejl och ge mig ditt telefonnummer så ringer jag upp. OBS! Inga vänner, släktingar eller bekanta.

Terry kommer även till Mölndal under morgondagen för att hålla en demonstration på kvällen och kommer du dit så ses vi kanske?

Jag är villig att öppna mitt sinne för nya erfarenheter.

Kram

Malou

Efter en intensiv period med planering, arbete, kurser, kalas och en begravning beger jag mig nu iväg till Fanthyttan för att landa några dagar. För det kan väl inte vara så att Terry tänker att jag ska jobba?!..Jag ser framför mig…härlig mat färdig att bara hämta ( och den är så god!!), en sol som skiner hela helgen och slappedagar med kaffe på trappan.

Kan även tänka mig en o annan skön solstund vid härliga dammen också..:)…

Jag har dock en aning,,bara en liten sådan att det kanske inte är vad Terry har i åtanke,,men skam den som ger sig.

I vilket fall som helst är jag placerad däruppe fram till på måndagen då jag beger mig i väg till Karlstad och en spännande intervju.

Får se till att jag är hemma i tid för sedan väntar lite arbete och en spännande vecka..

Jag skapar min tid.

Kram Malou

överfölls jag av en längtan till den här platsen,,,i sol och stillhet. Underligt hur en plötsligt känsla bara kan ta över. Det gick som ett stråk precis framför näsan på mig. Doft, värme..allt blev till den här fina dammen på Fanthyttan. Så mysigt och vilsamt att sträcka ut sig på en varm sommardag.

Vad är det för sinne som är starkast för dig när det gäller minnen? Dofter är nog något som får mig att omedelbart reagera. Hm,,kan ju inte alltid härleda doften rätt men kroppen reagerar omedelbart.

Då var det bröllopsdag idag..:) En passa på dag att plocka upp fina minnen och ha med sig dem. För är det inte så att vi då och då behöver påminna oss om de extra fina stunderna tillsammans. Alltför ofta kommer ‘vardagen’ in och vi glömmer de magiska stunderna.

Denna dag var fylld av både roliga och oroliga stunder.

För första gången skulle jag bli sminkad av proffs. Eftersom nu Fanthyttan inte precis ligger nästgårds innebar det att jag inte kunde åka dit för en “provsminkning” som man brukar göra. Jag skickade helt enkelt ett foto på mig så att hon som skulle sminka mig fick mina färger. Tillit, tillit och tillit.

Jag åker dit på morgonen, kommer in och möts av en jättehärlig tjej i Lindesberg. Sätter mig tillrätta och frågar om bilden hjälpt henne?

-O ja, säger hon. Det hjälpte mig eftersom jag kunde se dina färger. Å sen har min fästman agerat modell flera gånger för din sminkning…

- Åh, vad bra sa jag!! :o..en aning nervöst måste jag erkänna. Fästman – modell,,,brukade hon inte sminka?!…

Det blev bra..

Min väninna Marie ( som även sydde min klänning) väntade på mig och vi var en aning spända eftersom jag inte provat min klänning. Och jag hade enbart provat ut det hon hade sytt som prov i typ lakansväv innan!..Hon bor i Norrköping så det är ju inte så lätt!..;)…Tillit, tillit och tillit. Den passade jättefint och var väldigt fin..

Väninnan åkte iväg och jag gjorde mig iordning för att vänta på Terry som skulle köra mig till kyrkan. Tillslut gick jag ner för trapporna och tänkte att nu måste han komma snart. Halvvägs ner kommer ägaren till hotellet fram. – Va, är du här?

-Ja, skulle jag inte det? frågar jag en aning häpet.

- Herregud, jag skickade precis iväg en engelsman som var här och skulle hämta dig. Jag sa att du redan åkt!

Jag bara tittade på honom..det är inte sant!! Sprang uppför trappan, fick tag i telefonen och ringde upp Terry. En Terry som var lätt skärrad och undrade vad i hela friden jag var någonstans. Han trodde jag rymt!! :)..

Roliga, oroliga minnen..:)

Vi blev gifta tillslut trots barn som hade svårt att hitta, en man som trodde att han hade all tid i världen och fortfarande gick i jeans när alla andra var färdiga och tittade fånigt på Ingela ( Collins) från Fanthyttan när hon frågade om han inte skulle upp och byta om kanske ( 30 min innan bröllopet).

Det är bara att andas lugnt och sedan minnas alla fina stunder under dagen och framförallt tillit, tillit och lite tillit.

Idag är väl en alldeles ypperlig dag att öppna upp famnen och bara ta emot? Den  här bilden togs uppe hos Terry på Fanthyttan, en härlig dag med mycket tokerier. Å ja, jag tycker det är helt okey, till och med att det är bra, att bara låta glädje, yra och tokerier komma ut.

Öppna upp, ta emot och ge ut!! Dagens motto för mig.

Idag är jag på resande fot. Tidigt gav jag mig iväg för att ta del av en spännande intervju som jag ska göra tillsammans med Terry. Ytterligare en intressant person att möta. Livet är rikt.

Därefter till Fanthyttan för att förbereda för Bergsledarutbildningen. Den sista delen för den här gruppen. Roligt men sorgligt.

Det är alltid så den sista gången. Ambivalenta känslor som slåss om uppmärksamheten.

Som sagt Livet är rikt.