Sitter fortfarande i morgonrock,,en aning trött och inte alltför bekväm i kroppen.

Du vet, en sådan där morgon när kroppen samlat på sig vatten och det känns som att pannan ligger under ögonen och händerna är som små prinskorvar.

En dag utan en massa inplanerat och inga akuta situationer som ska lösas.

En för mig ganska tråkig dag då det är dags att titta på sådant som ligger sedan länge, en dag då lägenhetens förfall blir tydlig och dammråttorna på något sätt blir levande och förföljer mig.

Just dessa dagar får jag tillfälle att arbeta med mina tankemönster och gamla vanor som bäst.

Alla sätt är bra utom de tråkiga!

Jag kan nu välja,,antingen låter jag dagen och allt det jag gör förbli tråkigt eller så väljer jag det positiva med dagen.

Jag kan välja att vara kvar i morgonrock och bara “dassa” omkring här hemma bara för att jag kan. Det “tråkiga” kan ge positiv effekt genom vilan.

Jag kan välja att uppmärksamma de små levande varelserna som flyger runt mina fötter och låta dem komma hem till de övriga som bor i dammsugaren och få tillfredsställelsen av ett rent hem.

Jag kan också välja att titta över högarna som samlat på sig under de dagar då det är full fart och ingen tid till något annat och få uppleva känslan av lättnad när ingenting väntar på att få bli gjort.

Och det mest positiva av allt……bara tanken på att jag har så många val gör mig lycklig!

Jag själv väljer vilken inriktning dagen ska få!!

Det finns oläkta sår. Kanske har även du det i din familj. Händelser, konflikter som det inte brukas tala om, sådant som göms men som ändå ständigt finns närvarande.

Själv har jag åtminstone ett oläkt sår som jag varken har förlåtit eller försonats med ännu. Men nu är det aktuellt att ta itu med det.

Jag har, genom en liten omväg visserligen, blivit tillfrågad om jag kan ringa upp en person som sårat mig djupt. En person som alltid har funnits i min omgivning och som vid ett tillfälle betedde sig, för mig på ett oförlåtligt sätt.

Oförlåtligt sätt. Jag har funderat ganska länge på det där ordet oförlåtligt. Kanske är det så att allt inte går att förlåta men jag tror på att införliva även oförlåtliga händelser i mitt liv. Det kostar helt enkelt för mycket att gå och bära på bitterhet och sorg.

För att vara krass så har ju forskning visat att när man går omkring och bär på outtalade konflikter så påverkar det prestationsförmågan. Och det vill man ju inte. Jag vill ju inte försämra mitt liv för att en annan person gjort något som sårat mig.

Att försonas med händelsen, med personen, innebär att dessa spänningar släpper och detta påverkar i sin tur immunförsvaret, blodtryck och hjärtfrekvens. Muskler slappnar av, smärttröskeln höjs och det blir även lättare att fokusera och koncentrera sig.

Just i det här fallet så vet jag en del av förklaringen till varför personen agerade så som personen gjorde,,alkohol och rädsla.

Jag har även varit med om att en närstående till mig avlidit utan att vi två fick en möjlighet till att tala ut. Att försonas.

Men det går att försonas på egen hand. Förlåtelse handlar ju om en inställning och min inställning kan ju inte någon annan göra något åt, det är bara jag som kan förändra den.

Denna gång tänker jag se till att det inte blir försent. Jag tänker ta den hand som sträckts ut och se vad som händer. Kanske jag får hjälp med försoningsprocessen genom att vi möts.

……………………………………………………………………………………………..

Bild: imagensporfavor.com