Jag, Nu och Kärlek.

Tänk att så små ord ska vara så svårt att hålla i minnet. Så enkelt det är bortse från sig själv. Även när man är sjuk.

Självklart skriver jag detta eftersom jag just nu är det. Och ser mina egna mönster framträda så klart. Det är bra!

Jag är inte sjuk så ofta så jag får ju passa på när möjligheten kommer.

Jag kan ligga i soffan och har ett sådant där “jätte-sjuk-pass”. Du vet när febern är på väg upp och frossan sätter till. När lederna bara vill protestera och huvudet helst vill vara någon annanstans än på min kropp. Och när jag nu ligger där kan jag ändå känna att musklerna drar ihop sig och sinnet vill iväg för att hjälpa “till”, plocka undan något eller att de bara reagerar för något samvete som tycker att jag inte borde ligga där jag ligger.

Jag, Nu, Kärlek. Det behöver upprepas hela tiden.

Jag, Nu, Kärlek.