Det är inte alltid enkelt att förändra sitt eget beteende och ofta är det ju det vi vill.

Det kan vara att sätta tydligare gränser ( ganska vanligt ), att vara öppnare och mer “social”, att lyssna mer eller liknande saker.

Jag hade ett samtal om just det här med att ändra beteende häromdagen, det gällde beteenden i en omorganisation.

Tyvärr är det väl så att när en organisation sätter nya mål ligger agendan ofta på att nå operativa mål och inte lika mycket på ändrade beteendemål. Trots att detta förmodligen är den viktigaste biten.

När vi själva börjar med att försöka ändra beteende blir det lätt en berg- och dalbana. Ena dagen fungerar det och den andra inte.

Det blir mycket enklare om man gör klart för sig själv vissa saker i denna process. Att man inte nöjer sig med att bara tänka…nu ska jag börja med...eller …nu ska jag inte.

• Reflektera över dig själv. ( Ett sätt att öka din självinsikt )
• 
  
• Fundera lite över varför du har valt det mål som du gjort. Är det för att du själv vill det eller försöker du tillfredsställa andras förväntningar på dig?
• 
  

• Ta inte ett för stort mål. Det ska vara realiserbart. Plocka gärna in några delmål också.

Och om du bestämt dig för att det nu ska bli en ändring av ett beteende som du inte är nöjd med, ha tålamod. Det tar tid att förändra något som haft många år på dig att bli bekväm med.

Och tänk på att det tar tid. Att ändra ett beteende är inget som går över natten. Ha tålamod och kärlek till dig själv. Det tar tid att få ihop sitt livspussel. 

Värt att ta upp igen då jag precis mötte ett nygammalt litet face i spegeln. Vad mycket det är värt att applicera sina sanningar på sig själv! Även gamla hundar behöver träna sig i att sitta, det kan hända man har valt en för bekväm ställning som tillslut skadar kroppen.

Genom alla år av eget arbete med mig själv har jag mött många av mina ansikten, det ansikte som mer och mer frekvent dyker upp nu, är stilla. För mig är dessa ansikten otroligt viktiga. Att jag har sett dom och bemött dom innebär att jag kan känna igen dessa ansikten om jag får syn på dom när jag möter mina klienter eller deltagare i mina kurser.

När jag får syn på något av mina egna ansikten i någon annan, då vet jag att det är en projicering. Det är en spegling av det som jag behöver lära om mig själv och inte den stillhet som behövs för att kunna vara i det seendet där du rent och klart kan se en annan människa.

Idag har jag kurser/grupper där vi använder oss av våra chakror för att gå igenom de olika skeenden i livet som påverkar oss. Våra chakror är som energihjul som roterar, dessa är förbundna med vår ryggrad och med vårt centrala nervsystem. Varje chakra har en unik frekvens och ett unikt område i livet som är sammanbundet med detta. Frekvensen kan vi uppfatta som färger, regnbågens färger, varje färg går in och påverkar den andra och så är det även i livet. Min trygghet påverkar min självkänsla som påverkar min handling som påverkar min kommunikation etc, etc. Om vi har bemötts på ett sätt som inte varit så positivt, framförallt under vår uppväxt, sätter sig detta i de olika chakrorna, färgen blir lite vagare och vårt sätt att möta omvärden formas av vår erfarenhet. Framförallt om detta är något som upprepas och det blir ett mönster.

Oftast har vi en hel del sådana här upplevelser, precis som vi kan ha en del sorger, mer eller mindre traumatiska händelser och alla dessa har en tendens att minska på den glöd som dina chakror har. Många av dessa händelser skaffar sig ett eget ansikte, ett ansikte som vi behöver känna igen. Om vi inte känner igen det som vårt eget lägger vi det lätt hos andra. Om vi då arbetar med andra personer exempelvis genom healing, samtal och/eller rådgivning av något slag så kan det lätt gå lite galet. Antingen projicerar vi ut det som vi har på vår klient, det är klienten som är sårad, arg, genomgått bilolycka eller vad det nu kan vara, eller så är vårt “sår” såpass lättpåverkat att vi kan ta åt oss av klienten och inte förstår varför vi plötsligt mår sämre, blir arga eller dylikt.

Att jobba med sig själv, att se sig själv är oftast inte så väldigt populärt, helst vill man ju nå målet,( att heala, bli samtalspartner, att förmedla utifrån ett andligt perspektiv eller på annat sätt arbeta med människor) ganska snart. För mig är det viktigt att man inte tappar den här biten, att man arbetar med sig själv samtidigt som man utbildar sig eller innan.

En annan positiv bit med att lära känna sig själv är att man under tiden lär känna sina egna symboler, sin egen kropp. När du kan tyda dessa och din kropps signaler har du mycket lättare att förstå din omgivning, din inuition får en direkt tillgång till dig och det blir betydligt enklare att kommunicera både med dig själv, din omgivning och de som vill nå dig från andevärlden.

Så mitt råd blir…lär känna dina ansikten.

Ibland bara beter jag mig. Jag håller inte alls måttet när det gäller att uppföra mig och framförallt inte att vara min ålder. Ibland suckar jag djupt över mig själv och ler glatt och ibland går det en skamfull våg inom mig.

- Kunde jag inte tänkt efter och uppfört mig som man “ska” göra?! Var det nödvändigt att skratta så högt eller skämta om sådant som man inte “ska” göra?!

Många av oss har en autopilot som tar över och som genast börjar värdera om vår omgivning inte uppfyller den norm som vi anser ska finnas. Det är det vanligaste och detta är bland annat något som jag själv tycker är viktigt att veta om. Jag styr själv vad jag vill att andra ska tycka och tänka om mig.

Det är viktigt att du för ut de budskap som du vill ska vara tydliga, att du känner till vad din omgivning reagerar på och det bästa sättet som du kan få de som du vill ska lyssna, verkligen att lyssna på dig.

Men ibland känns det trångt, ibland vill jag vara i en omgivning som förstår att det går att vara humorfylld och samtidigt seriös. I en omgivning som inte särskiljer dessa begrepp, som ser bakom normen och som förstår att den egna värderingen kan bli till ett fängelse.

Ibland önskar jag att bara vara jag. Ibland önskar jag mig en form som är åldersneutral, könsneutral och yrkesneutral och funderar på vem jag då är?