I natt såg jag nog ett spöke!

Jag arbetar extra på lite olika boenden och då arbetar jag oftast ensam.

Det kommer ytterligare en person två gånger per natt då vi hjälps åt och i natt ringde han och sa att han är lite sen. Där jag är nu är ett låst boende och jag tänkte jag skulle börja förbereda tills han kom.

Jag öppnade och ställde dörrarna öppna så att han kunde komma in utan problem ( dörrarna inom huset alltså) och gick in till en av de boende där. Jag lät även denna dörr vara öppen så att jag kunde se och även personen som skulle komma, kunde se vart jag var.

Jag hör en knackning och tänkte att nu kommer han nog då. Jag står och pratar med den boende samtidigt som jag tittar mot dörren. Då ser jag en mörk figur, men han går förbi dörröppningen. Jag ropar hans namn och tänker att han kanske går direkt till en annan person som vi brukar vara två hos.

Jag hör en knackning igen..underligt..jag går ut ur rummet och knackningen kommer igen. Där står då personen som ska hjälpa mig utanför köksdörren. Han har aldrig kommit in och aldrig gått förbi rummet där jag står.

Att förnimma andar, att se och uppleva dessa inom mig själv är jag van vid och det är inget skrämmande. Men denna skugga blev lite hua måste jag erkänna. Framförallt då hela den här byggnaden är lite “dov”. Det finns en konstant närvaro som inte har så stor lust att prata.

Jag förnimmer och ser ofta skuggor så där i ögonvrån men det här var något helt annat. En solid skugga på något sätt.

Vem vet,,kanske är det för att det är Allhelgonahelgen..nu är nätterna tunna sägs det. Ett svagt dis skiljer världarna åt och det ska vara enklare att kommunicera med de som har gått före oss.

Ta hand om dig och prioritera en stund där du kan känna närvaron av de du håller kär.