En myt förblir aktuell och personligt giltig eftersom de rymmer en kärna av sanning som förmedlar mänskliga erfarenheter gemensamma för alla.

-Jean Shinoda Bolen

 

 

 

 

 

Det är denna egenskap, förmedling av mänskliga egenskaper, som gör myten till ett sådant härligt redskap att arbeta med. Att läsa en myt är att läsa med själen.

Gåvorna du får genom myten är många och bland de härligaste är alla de AHA-upplevelserna som infinner sig.

Psyke-myten är en sådan gåva. En gåva som symboliskt beskriver psykologiska utmaningar, framförallt för de som sätter relationer i första rummet. De som reagerar instinktivt eller känslomässigt på andra behöver utveckla de förmågor som symboliseras av de uppgifter som Psyke fick i denna myt.

Då Psyke-myten är ganska omfattande beskriver jag inte hela här utan du själv kan gå in och läsa den här. Jag väljer att idag skriva om den sista och fjärde uppgiften som Psyke fick av Afrodite.

Att lära sig säga Nej.

Psyke får till uppgift att bege sig till underjorden för att be Persefone fylla på en liten ask med skönhetskrämer. En uppgift som går utöver den traditionella hjältens prov på mod och beslutsamhet. Hon kommer under färden att få möta förtvivlade människor som kommer att be henne om hjälp.

Tre gånger måste hon förhärda sitt hjärta och inte visa medlidande. Hon får inte visa att hon hört deras klagan, för skulle hon göra det innebär det att hon får stanna i underjorden för alltid.

Denna uppgift handlar symboliskt om att sätta upp mål och hålla fast vid det. Att välja det egna målet, även inför böner om hjälp är svårt och alldeles speciellt besvärligt för de som är starkt relationsinriktade. Men att välja behöver vi göra för att uppfylla vårt eget behov av liv annars så riskerar vi att utveckla en offermentalitet och får stanna kvar i vårt eget mörker ( underjorden ).

Säkert känner du igen, hos dig själv eller hos andra, att det är enkelt att ta på sig för mycket och aldrig göra något för egen del. Vi kan inte bestämma över vårt eget liv om vi inte lär oss att även säga nej till vår känslighet. Gör vi inte detta blir det till en omöjlighet att fullfölja det som vi har bestämt oss för och även det som är bäst för oss.

Vi har en känslighet, känsligheten äger inte oss.

Vi kan välja att se.

Foto Anna Wedin Andersson

Idag tog jag valet att inte välja. Jag tror på att medvetandegöra min vardag, mina tankar för mig själv och i den process som jag nu befinner mig i klarar jag helt enkelt inte av att välja.

Istället för att bara låta saker gå eller att blunda, väljer jag helt enkelt att inte välja. Jag bestämmer ett datum för mig själv där jag återigen ska fundera över omständigheterna, se om något har ändrat sig eller om min känsla och tankar har ändrat riktning.

Jag tänker inte bara låta det vandra iväg med mig utan jag tänker också göra något under tiden fram till detta datum. Det finns vissa saker jag kan fördjupa min kunskap om, det finns personer jag kan prata med och lite annat smått o gott.

Nu kan släppa tanken och därmed också sluta slösa massa energi på detta och ta upp det igen när datumet närmar sig.