“Att vara karl för sin hatt” är förmodligen ett uttryck som många  har hört..att kunna stå för sina åsikter och göra sina värderingar så att säga.

Även om kvinnan, människan, i mig slår lite kullerbyttor vid uttrycket karl och den symbolik angående detta som finns i uttrycket, så ligger det mycket värden i detta som jag tycker är bra.

Och morgondagens demonstrationer är också ett sätt att vara karl/kvinna för sin hatt. Att visa var man står och vad man värderar. Det är även ett sätt att visa att man inte är ensam om att tycka och tänka detta och ett sätt att söka gemenskap och samhörighet.

Nu tänker jag inte att var och en av oss precis behöver gå i demonstrationståg eller så men däremot så undrar jag om inte var och en behöver fundera lite om vi verkligen bär rätt hatt eller om vi ens bär hatt överhuvudtaget?

Är det så att vi är ganska barhuvade? Är våra tankar även förankrade i ett handlande utefter dessa? Och är våra tankar förankrade i våra värderingar och till sist är våra värderingar de som vi verkligen vill ha och inte ärvda tankemönster från vår barndom?

Står vi för det vi tänker och tänker vi efter våra värderingar och är vi medvetna om vilka värderingar vi har?

Det går att demonstrera på olika sätt och ett sätt är att hela tiden vara medveten och förankrad i sig själv och vara den personen, både i tanke, ord och gärning.

Ha en god 1 maj!!