Min dröm i natt som delvis handlade om att jag höll på att virka en klänning till mig, säger mig att just nu och hela tiden är det jag som skapar mina roller i världen.

Jag som väljer färg, utseende och material. Jag som väljer genvägar eller väljer om jag ska följa den väg som innebär en gedigen framtid utan hål.

Och så är det ju. Hela tiden är det jag som väljer stigar, leder eller snåriga oupptrampade vägar. Omedvetet eller ej.

En del av min väg är att ge uttryck för den gedigna kunskap som vår själ har att säga till oss. Om vi vill lyssna, om vi vågar lyssna. För det är ingen som kan säga hur enkelt eller svårt det kommer att bli att höra vår egen röst.

Jag gör det genom att lyssna på symbolerna. Genom att lyssna de signaler som min själ ger mig. Genom att följa min intuition.

Så långt det går naturligtvis. Ibland kommer rädslor och styr och ställer med mig ända tills jag tar tag i dem och väljer att syna dem i sömmarna.

Ego-intention och ego-intuition kamperar ihop mest hela tiden. Vilka drivkrafter för dig framåt och vilka drivkrafter håller dig tillbaka?

Min virkade klänning talar om en hel del för mig vad det är som gäller just nu. Vad jag behöver hålla ögonen på när det gäller mitt eget sätt att förhålla mig till mitt eget agerande och hur jag enklast ska följa vägen som ger mig flow i livet.

Den bästa terapeuten i världen, säkrare guide kan du inte hitta när det gäller att komma fram till de egna målen. Ditt eget inre!

Två “konstverk” färdiga för att bli glaserade hemma hos fina vännen Kim.

I lördags hade jag och några vänner en härlig kletig dag i Herrljunga. Kim hade arrangerat så bra med stora bord och massor av lera och färg och vi knådade och färglade allt efter humör.

Tiden bara rann i väg och plötsligt var det dags för mat, som även den var färdigställt för oss enligt konstens alla regler. Pumpasoppa som smakade gudomligt.

Ser fram emot resultatet och hoppas att alstren håller ihop under bränningen.

En dag i Valborgs Tempels anda….ser fram emot fler…