Påsken är här. I Göteborg så har solen strålat de senaste dagarna och man kan ana att våren är på väg. Även om vi då och då får kalla dagar och nätter märker man att naturen förändras.

Och förändras gör även vi. Det är egentligen fantastisk hur vi går hand i hand med naturen och dess skiftningar. Hur påverkade vi är och blir av vår omgivning.

När våren är på väg börjar ryggar rätas, nacken är mer på den plats där den ska finnas och ansikten börjar synas och ögon möts. En tid för möten.

Sinnet öppnas precis som knopparna på träden. Och det kan göra ont att öppnas, många får en släng av vårdeppighet, andra får lite stress i blicken och många bara går omkring och glittrar och ler.

Våren och påsken handlar väldigt mycket om fertilitet. Att födas igen och när något föds är det något annat som dör. På olika sätt.

Denna påsk blir det många tankar om detta, liv och död. Anna Stråhlén, vän, kollega och en fd elev gick bort för några veckor sedan. På lördag, påskafton, är det hennes 40-årsdag. Det är svårt att inse att en person ena dagen finns där för att en timma senare inte göra det längre. Eller till och med en sekund senare.

I går kväll när jag kom hem från ett Nia pass upplevde jag henne väldigt närvarande. Sorg blandades med en väldigt levande känsla. För Anna var väldigt levande. Det betyder inte att hon alltid var glad och lycklig utan att hon var väldigt levande.

Och jag kände väldigt tydligt hur det är jag som väljer hur jag vill att just det här ägget ska bli. Ägget som idag blir en symbol för erfarenheten och sorgen efter Anna.

Det är jag som väljer vilka färger och former det ska ha, att ägget är ett ägg kan jag inte göra något åt, men jag kan välja hur jag vårdar det.

Precis som påsken på något sätt handlar om hur vi vårdar livet och hur vi vårdar döden.

För min upplevelse är att om jag inte kan vårda döden då får jag svårt att vårda livet.

Påsken, den viktigaste högtiden inom den kristna kyrkan. Påsken, en högtid med många symboliska innebörder. Själv tycker jag att både våren (som det nu är), ägget (som traditionellt hör till) och Jesus korsfästelse och uppståndelse har likartad symbolik.

Våren, den tid då människan plockar av sig sina heltäckande kläder och något introverta sinne. Den tid då knoppar brister ut och naturen vaknar från vinterdvalan. Jesus som lider, som vilar och sedan återuppstår. Och ägget. Ägget som är en symbol för fruktbarhet och återfödelse.

Ägget blir den symbol för det skal som vi behöver då och då. En tid för reflektion och vila. Också en symbol för det nya liv som föds. Kanske krävs det lite arbete, lite smärta för att födas, precis som för Karin Boyes knoppar. Likväl för den smärta som Jesus fick gå igenom med tvivel och tro på att han var övergiven. När nytt liv föds, när vi återföds och återigen sträcker ut oss mot ljuset har vi förhoppningsvis integrerat nya erfarenheter som tar oss vidare i livet. Med öppna ansikten och sinnen sträcker vi återigen ut oss mot nya energier.

Även en tid för feminina energier sitter jag och funderar över. Vila, förlossning, smärta är väl alla begrepp som man kan förknippa med feminin energi. Ord som vidare kommer är näring, styrka och läkande. Kanske man rent symboliskt kan plocka in den kvinnokraft som den visa gamla häxan har. Den häxa som bär på erfarenhet och visdom från alla våra mödrar. Den kraft som gång på gång återföds, som ger hopp, som ingjuter styrka och som läker.

Kanske behöver vi samlas då och då häxor sinsemellan? Kanske behöver vi färden till Blåkulla för att gemenskap öppna upp och visa vägen till återfödelsen? Vi vet att det inbegriper smärta att ge nytt liv, nytt liv även till oss själva. Det är smärtsamt att komma ur skalet och se det ljus som finns utanför. Vi vet att det är lätt att tappa tron och att tvivlet ibland är ett nödvändigt ont.

Min morgon kommer att bestå av bilder. Och jag har nu redan bestämt att jag kommer att fokusera på att göra någon form av äggmandala. Under tiden som jag låter penseln tala kommer mitt sinne vara inriktat på reflektion. Reflektioner över min vinter, över mitt skal och min vila.

Vad kommer min återfödelse att föra med sig?

——————————————————————————————————–

“ägg/klotbilden” är ganska spridd på nätet men en “konstnär?” Lukisan Abstrak finns nämnd.

Bilden på damerna är ett foto med fotografen okänd.

Vårdagjämning. En tid då det fortfarande är lite smågrått ute. Marken kan ännu vara täckt av snö här och där och det är inte lätt att hitta de tecken på vår som dagen vill göra gällande.

Vårdagjämning. Dag och Natt är lika långa. Balans mellan ljus och mörker och steg för steg kommer nu ljuset att ta överhanden över mörkret.

I äldre dagar, under det gamla jordbrukssamhället, då var det under denna tiden som det åter började bli gott om ägg. Och ägget kan då ses som en symbol för det återvändande ljuset.

Ostara är ett namn som vårdagjämningen kan förknippas med och det är ett germanskt namn. Man tror att det kommer från en gudinna vid namn Easter ( lite osäkert eftersom det egentligen inte finns så många källor som kan bekräfta detta) och Easter är i sin tur något som för oss kan översättas med Påsken.

För mig som symbolterapeut är detta något ljuvligt att omge mig med. Gamla seder, ceremonier och ritualer som vi fortfarande lever med. Som andas energier som har andats under så många sekler.

Ägget, symbol för fruktbarhet, för återfödelse och för uppståndelse. Det som fortfarande vilar i sitt hölje. Vi behöver vår förmåga till djupare seende nu. Att se det som komma ska. Vi vet att det ska komma ännu ljusare tider, vi vet att det åter ska grönska i naturen och vi vet att det kommer nytt.

Att använda sin kraft att föreställa sig det som kommer är det en bra tid för nu. Nu när vi har ägget i vår hand, ytterligare tid finns innan det föds och nytt liv kommer fram i ljuset.

Som Gudinna vandrar du nu i skogarna i form av jungfru. JungfruGudinnan är symbolen för den fria och obundna kvinnan. Fri i tanken att gå utanför och skapa liv, obunden som att göra sina egna val oberoende av andras tyckande och tänkande.

Vandra ut och se undren i naturen. Låt naturen och den tid som är hjälpa dig att hitta din inre balans, skapa fram det som finns inom dig själv. Dansa i gryningsljuset och känn livet i dina ben. Låt dina ögon få möta den knoppande växtligheten och skicka ut din tacksamhet för möjligheten att åter få ta emot nytt liv.

—————————————————————————————————————-

Bild: hittad på google. Hittar tyvärr inte ursprung.