På radion idag lyssnade jag på ett intressant program som handlade om Nu-människorna.

De där personerna som har en egen världsbild och där allt är Nu! Vad är sedan? Igår, när är det?

De små barnen som har en helt annan uppfattning om tiden och som vi på något sätt med automatik förhåller oss till.

Och sen har vi de andra Nu-människorna, de som en gång varit som du och jag! Som har haft ett vuxet perspektiv på tillvaron. Nu-människan  som reagerar genom att titta mot dörren och frågar var är hon? när vi säger att imorgon kommer Marie och hälsar på. Demens.

Visst låter det bättre att förhålla sig till Nu-människor istället för till dementa? I alla fall klingar det bättre i mina öron och ger mig med ett automatik ett förhållningssätt.

Blir det skillnad för dig?

Nu-människa……dement person?

Malou