Ibland så springer tiden iväg och ibland står den mer eller mindre stilla. Just nu är jag inne i en period där jag tycker att den rusar iväg.

Det är mycket som samlar sig på skrivbordet och kroppen den börjar gnälla lite den med. Och just nu under nyåret är det ju ganska vanligt att tankarna drar iväg mot det man har gjort, det man skulle ha gjort och det man planerar för att göra.

Jag ger inga nyårslöften, har inte gjort på flera år. Det är bäddat för att sparka på sig själv tycker jag. Jag sätter upp mål.

Under flera år, tja åtminstone några, har jag gjort ett årshjul eller en årsplanering. Saker jag vill uppnå under året inom flera olika kategorier.

Jag har en större vision med mitt liv, vilket jag tror att många har även om man inte sätter den på pränt eller egentligen klurar ut för sig vad den där visionen egentligen innebär.

I vilket fall som helst så är det denna vision som ligger bakom alla de mål som jag sätter upp. Målen delar jag sedan upp i mindre handlingar. Det ska inte vara för stort och för besvärligt så att man redan från början känner att det här finns ingen chans, men inte heller för litet eftersom man riskerar att skita i det.

Det här året tänker jag också spå i stearin. Mannen säger att vi lika gärna kan göra det i tenn som var brukligt förr men det återstår att se.

Det kan vara en festlig grej att göra tillsammans och förresten ett alldeles ypperligt tillfälle att få loss fantasin och önskningarna. I övrigt dyker det säkert upp en och annan liten rädsla som det är läge att titta på det med.

Med automatik blir det att tankar går bakåt och jag brukar lägga fokus på det som jag är tacksam för. Och DU som läser det här, det är jag tacksam för. och DU som ger mig feedback, kommer med kommentarer är jag tacksam. Jag är lika tacksam för de som väljer att läsa inläggen på facebook och som tycker att de är intressanta och som tycker att de tillför något i deras liv. Det känns fint och det uppmuntrar till att skriva mer.

Det här nyåret börjar ju med en nymåne..eller rättare sagt för mig är det mörkermåne. En del kallar det för mörkermåne och en del nymåne. För mig som “symbolare” blir det lite speciellt och jag kommer att ägna mig en liten stund under morgondagen att fokusera på ett inre samtal med mig själv.

Jag önskar dig ett väldigt fint avslut och ett härligt Gott Nytt År.

Malou

Mörkermåne, en tid då vi behöver lyssna på det som vår kropp och själ ropar efter. Tid för eftertanke och att lyssna på vår inre röst. Idag har många svårt för att lyssna på den där lilla viskningen inom oss som säger att vi behöver tid för oss själva, tid för att förstå oss själva och den väg vi vandrar.

Om man följer månens faser gör vi det enklare för oss. Det är nu en naturlig fas att gå längs den väg som leder inåt oss själva. En väg som visserligen kan vara kantad av allehanda hinder men fördelen är att vi faktiskt kan se dessa hinder under den här perioden.

Vi behöver alla ta itu med det som ligger i vägen, att se vad det är som pågår inom oss och se vart vi är på väg om vi fortsätter på det sättet som vi har startat. Alla projekt behöver en period av stillhet. En period då vi kan upptäcka vad som kan stoppa oss, en period då vi kan fundera över om det kommer att ge det resultat som vi vill. Och vad är det vi vill egentligen?

Den här mörkermåneperioden har jag valt att fokusera på mina drömmar och mina visioner. Jag tyckte att det låg i linje med att mörkermånen är i skyttens tecken som i mångt och mycket har med stora drömmar och visioner att göra.

Är mina visioner skapade utifrån rätt föresättningar? Är det något jag behöver ändra på? Något jag kan lägga till eller något jag kan släppa taget om? Har jag rätt attityd gentemot mig själv och mot andra, låter jag mitt inre ljus få plats att verkligen lysa så att andra kan se det och ser jag det verkligen själv?

De senaste dagarna har det varit något som verkligen pockat på från mitt inre och sakta men säkert har jag börjat få ett grepp på vad det här handlar om genom att ta hjälp av den här fasen. Nu ska jag bara låta det få vila lite innan jag tar nya tag och låter den något omdefinierade bilden styra mina steg.