Den här bilden får bli en symbol för den tid då vi tar oss närmare ägget för att se om det tar emot oss. Är det dags för oss att födas?
Jag hörde och tog in en fantastisk berättelse häromdagen. Berättelsen om hur vårt hjärta skapas och hur stark kontakt vi har med våra förmödrar.
Under dag 9-10 så skapas våra blodkärl. Vi har då välkomnats in i en liten grop i livmodern, vi backar in i gropen och fastnar alltså med “ryggen” mot livmodersväggen. Mamman skapar sedan våra blodkärl av sitt eget blod. Hjärtat skapas av blod och hela vi är ett hjärta. Ett hjärta som finns inom oss och utanför oss. Ett hjärta som är blodet, som är vår moder.
Vårt hjärta har alltid funnits i oändliga tider eftersom hjärtat är blodet. Vårt hjärta fanns fysiskt innan vi fanns för det är vår mors blod. Och i hennes mors blod. Och i hennes mors blod innan och så vidare i all oändlighet.
Vi är alla starkt förbundna till varandra, att vi bär med oss våra förmödrar får plötsligt en annan tyngd.
Jag känner mig ödmjuk och kan inget annat än att buga för livets storhet.