Lucia dagen. En dag då jag vandrar inåt i mig själv. Ljusen och stämningen för mig tillbaka till längtan och saknad. Känslan av detta blandas även med inre värme och tacksamhet. Ibland är det svårt att särskilja om det är längtan till något som varit eller längtan till något som aldrig funnits. Vi har väl alla stunder då vi kan förnimma att det vi längtar efter är en dröm eller en känsla av att så borde det ha varit.

Då jag vandrar inåt dyker mina övergångar upp. Från flicka, till mogen kvinna, till den övergången jag är i nu. Den här Luciadagen så ser vi 3/4 av månen. Kanske är det därför som jag upplever det lite annorlunda än förra året då den sammanföll med mörkermånen.

Nu är vi ju på väg till fullmånen som har en helt annan mer utåtriktad energisk energi än vad mörkermånen har. Trots detta är det ju inte så att vi är utan de minnen, bilder och känslor som gör att vi går inåt till de djupare lagren av oss själva.

Nu när ljusbäraren kommer är det Hecate, som ljusbärare, som är vägvisare för hur jag kan använda och förlösa de känslor som dagen för med sig.

En Gudinna som väcker många känslor. Hon ses som magins Gudinna och i många fall är rädslan för henne stor.

Min egen erfarenhet av Hecate säger mig att det är hennes förmåga att integrera alla övergångar som gör att hon väcker rädslor. Jungfru, moder och den gamla. Alla delar bär hon med sig och det innebär visdom och visdom kan skrämma. Hon är den som har nyckeln till vandringen mellan världarna och hon kan vara din följeslagare ner till dina djupare skikt.

Och varför dessa vandringar till de djupa? För att hitta kärleken till sig själv är min upplevelse. För visst är det en av de svåraste sakerna?

People often say that ‘beauty is in the eye of the beholder,’ and I say that the most liberating thing about beauty is realizing that you are the beholder. This empowers us to find beauty in places where others have not dared to look, including inside ourselves. ~Salma Hayek

Varje gång jag reser in i mig själv så är det mig själv och min kärlek till mig själv som jag söker. Och Lucia är inget undantag. Dagen tar med mig på en resa kantad av glädje och smärta.

Jag är min egen ljusbärare, precis som du. Jag kommer och sprider glädje och värme till mig och de runt omkring. Mitt mörker lyser jag upp med eldens transformerande energi och jag gör det skridande.

Jag är villig att följa Byron Katies råd:

Do you want to meet the love of your life?  Look in the mirror. ~Byron Katie

Är du?

………………………………….

Bild: okänd

Till Kvinnan

Det krävs öppenhet, mod och känslighet för att du ska kunna leva medvetet och utan skam i en harmoni med din inre månrytm.

Vår västvärlds civilisation med dess linjära livsstil ärar inte den visa sanningen i ditt feminina djup eller dess spiralliknande rörelse i ditt månatliga ebb och flod flöde.

Det är onaturligt för dig att leva “överaktivt” i världen när du är pre-menstruell, under din menstruation, gravid, ammande eller i din menopaus.

Detta är kraftfulla faser som fördjupar medvetenheten och där vi överlämnar oss till essensen i vad det är att vara kvinna.

Under dessa faser behöver vi närvaro, näring och kärleksfulla ögonblick med jordens skönhet.
Där behöver vi utrymme för en inre stillhet utan onödiga distraktioner och aktiviteter. Du och din kropp är helig, precis som allt liv är heligt.

Följ månens rytm och känn att den är din egen. Tillåt henne att leda dig hem till djupet av din egen kraft och till kärlekens mysterier som du har inom dig.

Fritt översatt från Roslyne Sophia Breillat

Bild: Josephine Wall

Wondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

By Scott Cunningham

Fortfarande har mörkermånen kraft och nu börjar jag känna av en lust att agera. Kanske är det skyttens inverkan som gör att jag känner att det börjar glittra i ögonvrån och lusten att spänna bågen kommer allt mer.

Jag känner mig alltmer modig och känner av spänningen av nya planer och steg som behöver tas. Jag tar tillfället i akt och gör mig en drömcollage, en tavla där jag ritar, skriver och sätter upp bilder på det som vill tillföra i mitt liv.

Jag får en överblick och kan ta ytterligare en funderare över om detta är det jag vill skapa i mitt liv just nu. Här får jag plats med både de långa planerna och de som ligger mer nära i tiden. Jag lägger dem på månadsbasis så jag kan fundera över dem i nästa mörkermånefas.

Jag känner även hur jag blir inspirerad av världen runt mig och hur jag kan föra ut det som är min unika gåva och talang. Skyttens lust är verkligen inspirerande!

Kanske är dagens budskap att föra ut visioner, att känna att man är en del av något större och ändå inte glömma av det som är unikt med sig själv. Att hålla den egna sanningen högt och ändå inte bortse från det som är oförutsett. Då och då hamnar skyttens pil på något spännande som vi inte väntat oss och det vore ju dumt att blunda för vad vägen har att erbjuda när vi snart börjar ta steget ut och säger adjö till Hecate, nyckelbärarens gudinna den här gången.

                                 Bild: D. Bruce Bennett

Jag har alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna-  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?

“You will recognize your own path when you come upon it, because you will suddenly have all the energy and imagination you will ever need.” – Jerry Gillies

Jaaa,,skriker mitt hjärta. Det är just detta som vi vill att du ska upptäcka.

Månen kan hjälpa dig med just detta. Hjälpa dig att hitta just din väg där du har all den energi och all den fantasi och föreställningsförmåga som du behöver i livet.

Månen är inte bara en symbol för ditt inre, den är också väldigt fysiskt påtaglig med sin kraft.

Titta efter hennes faser..och dina

Se hur hon använder sig av hela månaden för att fullborda ett varv.

Hur hon låter sin dragningskraft arbeta. Hur hon alltid finns även om hon inte alltid syns.

Titta på de Gudinnor som sedan tusentals år varit hennes följeslagare. Hur Gudinnornas personlighet, kunskaper och visdom smälter samman med månens. Det är ingen slump och ingen saga, det är meningsbärande myter.

Allt detta kan hjälpa dig så att du hittar just din stig, den som för just dig till ett levande liv.

Då är det dags för mig och Agneta Oreheim att ha vårt Månmagi-event i Göteborg.

Ett 30-tal kvinnor för att under en heldag lära känna denna magi tillsammans med oss.

Kvinnor som har lyssnat på den röst som viskande talar om att det finns något mer. Att ta steget som innebär att man deltar har en betydelse. En betydelse för att det öppnar upp för mer kraft, intuition och självkännedom.

Ser fram emot morgondagen och gör kudden sällskap tidigt idag.

Hoppas du har en härlig fredagskväll!

~Magickal Graphics~

Vi har alla möjlighet att lära oss att höra månens toner. Vi behöver gå in och lyssna på de rytmer som finns naturligt inom oss.

Vill du ta del av den erfarenhet som jag tillsammans med Agneta Oreheim har om detta kan du delta i de Månmagi event som vi har skapat. Ett finns i Östersund den 15 september och ett i Göteborg den 20 oktober.

Jag är villig att lyssna

Kram

Malou

hur olika det kan vara. Läste på Punctum Saliens inlägg idag;

Mognadens årstid är här – en tid för reflektion och inre utveckling.

Bild:Anna Wedin Andersson

Kvällarna börjar bli mörkare. Samtidigt ser jag höstens varma och mustiga färger träda fram och skapa en värme inombords. Hösten är vilans och reflektionens tid. Trädgårdsarbetet får vila och vi som bor här uppe i nordeuropa börjar tillbringa alltmer tid inomhus. Det blir fler rika tillfällen för samvaro, kanske en god kopp te och samvaro med de människor som betyder mycket för oss.

Inte olika för att det inte skulle vara en årstid som i mångt och mycket symboliserar en tid då många drar sig inåt, eller att naturen träder tillbaka och in i vila. Utan olika för hur vi fungerar som personer.

Foto: Anna Wedin Andersson

Personligen är hösten den mest aktiva perioden för mig. Det är den tid då jag blir som mest energisk, startar upp olika projekt och är utåtriktad. En tid då jag är ute i naturen och njuter av det som ger mig liv, lust och balans i livet. Alla underbara färger som sprakar runt omkring ger mer härliga kreativa energikickar. För mig är hösten en yttre utveckling snarare än inre utveckling.Den klara luften ger mig mer syre, jag kan ta djupare andetag och får mer energi. Jag får en lust att börja röra mig mer.

Våren däremot, då har jag en period där jag går inåt. Det är som om min kropp inte riktigt vill ta in ljuset så snabbt utan jag blir lite sengångare då. Då kan jag dra mig inåt och reflektera, det är perioden för mig att sätta mig med mysiga böcker och istället för att vända mig ut till gräsmattan och vara social, drar jag mig inåt och isolerar mig (även om det kan vara på gräsmattan). Våren är perioden då jag kan planera och lägga upp planer som jag sedan har energi att realisera på hösten.

Bild:Anna Wedin Andersson

Hur vår personliga energi ser ut är ganska viktigt när det gäller hur vi planerar våra liv. Överhuvudtaget är det viktigt att veta när och hur man fungerar som bäst som ett led i den personliga utvecklingen.  När fungerar du som bäst? Vår, höst, vinter eller sommar? Är du en morgon-eller kvällsperson? Blir du påverkad av månen eller ej?