Om en hund vore lärare…

Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:

När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.

Bits inte när det räcker med att morra.

Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.

Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra männikors beröring

Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset

När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen

Oavsett hur ofta du får skäll – tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.

Njut av den enkla glädjen i en promenad

Var lojal.

Låtsas aldrig vara något du inte är.

Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det

När någon har en dålig dag – var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

• Ur “Det är aldrig kört”

Rosenthaleffekten, eller pygmalioneffekten, är det något som du hört talas om?

1968 gjorde Robert Rosenthal ett berömt försök som handlade om hur vi påverkas av våra förväntningar. Många av oss vet vilken kraft våra tankar har men frågan är om vi verkligen tar det på allvar? Pygmalioneffekten är ett utmärkt försök som i mina ögon verkligen visar allvaret.

Robert Rosenthal valde slumpmässigt ut ett antal skolor i USA. I dessa skulle han pröva hypotesen att tankar och attityder är skapande. I dessa skolor lottade han slumpmässigt ut ett IQ tal till varje mellanstadie elev.

Lottningen var hemlig och det tilldelades låg, normal och hög intelligens.

I mellanstadiet får eleverna nya lärare och dessa lärare får på deras klasslistor även reda på elevernas IQ nivå. Rosenthal säger till läraren att han har “testat” barnen och det är därför läraren får reda på IQ nivån för att “hjälpa” barnen. Läraren lovar att hålla intelligens nivån hemlig.

Under försökets gång låter Robert barnen genomföra standardiserade prov med jämna mellanrum och läraren får även skriva personliga utlåtande om varje barn varefter tiden går.

( Ni har säkert i minnet att Robert Rosenthal aldrig hade träffat dessa elever och att IQ siffrorna -intelligensnivån, enbart var slumpade.)

Efter bara en kort period uppstår mönster.

De elever som blev tilldelade (slumpmässigt) en låg intelligenskvot blev sämre och sämre på proven. Lärarna rapporterar också att de anser att dessa barn är tröga, håglösa och ointresserade.

Eleverna med slumpmässigt hög intelligenskvot blir bättre och bättre och lärarna rapporterar att dessa elever är pigga, alerta, vakna och nyfikna.

Man avbryter försöken efter ett tag och får efter det arbeta för att rätta till uppfattningar så att inte elevernas framtid skulle påverkas av detta.

Min tanke om dig, ger mig en attityd. Min attityd påverkar dig, du får en tanke om dig själv och du ger svar utefter min förväntade tanke.

Försöket ger upphov till oändliga av variationer om hur mycket våra tankar, våra attityder påverkar, både oss själva och andra.

Image: digitalart / FreeDigitalPhotos.net