Skulle du göra det? Rösta på dig själv?

Häromdagen hade jag ett samtal med en kvinna som för ett litet tag sedan hade befunnit sig i en situation där det hade varit möjligt att föra sin egen talan. Hon gjorde det inte.

Nu var hon lite bitter och sorgsen för att hennes chef och arbetskamrater inte hade valt henne eftersom hon ansåg att hon hade gjort sig förtjänt av uppdraget det gällde och hon hade även bäst kunskap inom detta området.

Min fråga till hene blev – Skulle du ha röstat på dig själv? Absolut svarade hon och radade sedan upp alla dessa varför som var inblandade i detta.

- Ja, det låter ju vettigt svarade jag och nästa fråga blev – Vet jag detta om dig? Nja, inte allt kanske blev svaret. – Okey, svarade jag. Om vi utgår ifrån det som jag då vet om dig, skulle jag då röstat på dig? Ja, det tycker jag svarade hon och fortsatte sedan prata om hur hon kände sig förbisedd och väldigt lite bekräftad.

Samtalet fortsatte så här en stund och tillslut kom hon fram till att det nog var så att hon inte gjorde sin röst hörd speciellt ofta. Hon tillhörde dem som mer servade andra och framhöll andras egenskaper än sina egna. Vid flera tillfällen hade hon varit med om att någon frågat henne om hon tyckte att det var en bra idé om de sökte en speciell tjänst. Även om hon själv hade haft ögonen på tjänsten och ville söka blev det så att hon avstod eftersom hon tyckte att hon inte kunde göra det när hon visste att en arbetskamrat sökt den.

Så vanligt detta är. Jag undrar om vi inte får det här beteendet med oss i modersmjölken. Vi ska stödja andra, absolut, men någonstans får det inte gå så långt att vi alltid ställer oss själva sist i kön. Skulle vi någon gång komma fram till “kassan” så minsann stiger vi snällt åt sidan om det är någon som kommer och frågar om de kan gå före.

Vi kan inte lita på att någon annan för vår talan om vi inte gör det själva. Framförallt om inte vår omgivning vet vad vi vill. Och vilka kunskaper vi har. Och vilka mål vi har.

Så frågan är återigen..Skulle du rösta på dig själv? Ta reda på varför du skulle göra det och se till att de egenskaperna är kända för mer personer än dig själv.

Oj, oj. Vaknade på ett alldeles miserabelt humör.

Lilla terroristen satt bredvid sängen och la huvudet på sned på ett irriterande sött sätt.

Hua, vad sur jag var…pratade högt om hans hemska vana att vilja gå ut det första han gör på morgonen.

Nämnde det där med egen-stund vid kaffet m.m. Hjälpte inte ett dugg! Han satt vid dörren i alla fall.

Humöret blev faktiskt inte ett dugg bättre av att komma ut och jag gnällde för mig själv för varje eländigt trappsteg ( 3 vån ) jag behövde ta.

Gjorde kaffe och gjorde sedan i ordning terroristens mat. Ställde ner den på golvet och han satt bara o tittade på mig. Ät nu då, sa jag surt. Han hukade bara på huvudet.

Först då kom jag ur min bubbla..när jag lyckades att SE något annat än mig själv, kom jag ur den dynamik som jag själv skapat. Visade att jag inte var sur på honom och glatt gick han fram till skålen.
Dags för fundering! Vad hade gjort mig så direkt fientlig mot dagen redan innan den börjat?
En dröm om en randig tröja gjorde sig påmind. En tröja som kunde förändra sina ränder på alla möjliga sätt. En perfekt tröja med andra ord.Jag kunde enkelt förändra utseendet och behövde inte köpa nytt.

Någon i drömmen sa till mig..Passar dig, all kunskap som du kan vända och vrida på och visa på olika sätt! Och tanken som jag då vaknade med…Å ja, en fängelsetröja också!

En randig tröja i en dröm ger konsekvenser! Nu när jag väl fått avstånd till min egen uppfyllelse av mig själv, kunde jag mer observera och ta till mig min dröm.
En tröja som jag tar på mig. En roll kanske..en randig som kan förändra sig allt efter hur jag vill att den ska se ut.

Föränderlig och flexibel..men också anpassning, kanske är det för mycket anpassning och då blir ett fängelse.

Mycket kunskap som kan vridas på olika sätt…många perspektiv och många sätt att föra ut den.

Jag skapar själv mitt mönster….jag skapar själv mitt fängelse.
“ränderna går aldrig ur”…vanor..värt att fundera på. Zebror är randiga…unikhet..jag är mitt unika jag..

Tänk vad en liten dröm kan ställa till med..

Vad ställer dina drömmar till med och vad behöver hända för att du ska gå ur din egen skapade dynamik och se saker för vad det är?