12 dagar av Jul

Den 6;e dagen av Jul,

“Den Heliga Familjens Dag”.

I vissa kalendrar står det att den heliga familjens dag firas söndag efter jul och i andra kalendrar står det att det är den 30;e december.

Med den heliga familjen så menas förstås här Jesus, hans mor Maria och hans far Josef.

Guds energi har alltså här valt att bli synlig genom bli född in i en vanlig familj.

Vanlig och vanlig förresten, den påminner mer om dagens familjer som kan vara ganska komplexa.

Här har vi Josef som har rollen som en styvfar och Maria som hävdar att hon blev gravid av den heliga anden och så har vi då resultatet, Jesus. Jesus som föds in i och tillhör en kärleksgemenskap.
Och är inte det lite av vad gudsenergi är – kärlek? Och det är i denna kärleksgemenskap som vi skapar nytt liv, oavsett om det är mänskligt liv eller en kreativ skapelse av annat slag.

Kanske visste Jesus redan från början att han var Guds son eller så blev det uppenbart för honom den dagen då han vid 12 års ålder fann templet i Jerusalem. – Vad skulle han vara om inte i sin fars hus? sa han till sin mor som tillslut hittade honom där.

Kanske följde han sitt hjärtas språk och sin intuition och hans förmåga att göra detta hade säkert med sin uppväxt att göra.

Jag tänker så här; om omgivningen, familjen, har förmågan att lyssna på varandra och även till sig själva så lär man sig också hur det känns när det är rätt.

Ett samarbete kan man kanske säga mellan behovet av att lyssna på sin själ (anden), uppväxt, respekt och kärlek.

Ett barn ( eller ett liv som satts till världen på något sätt ) har ett eget liv, en egen drift, egna behov och ett eget mål. Och det är vi som vuxna, som en del av familjen, att se till att dessa kommer till uttryck.

Kanske är detta budskapet med Den Heliga Familjen – kärleken. Gudsenergi är kärlek. Det spelar ingen roll vem du är. Oavsett vem du är kan du upptäcka den och ställas inför den ( det var en fåraherde som ställdes inför upptäckten ), alla kan vi få tillgång till denna kärlek.

Ett öppet sinne, att välkomna det som uppenbarar sig, att följa sin ande och kanske också att inte dra förhastade slutsatser. ( Guds son föddes trots allt i ett stall och inte i ett palats )

 Och inte att förglömma – betydelsen av familjen. Många gånger glömmer vi bort de som är närmast. Många gånger tar vi de för givna.

I det första inlägget i den här serien kan du läsa om bakgrunden till sången “Twelve Days of Christmas”

On the 6th day of Christmas my true love gave to me…

Six Geese A-laying

The six days of creation that confesses God as Creator and Sustainer of the world (Genesis 1).

I vår Bondepraktika sägs det att det vädret som är idag förutspår vädret under juni månad.

 De tolv heliga dagarna inom den esoteriska kristna traditionen.

Den 30;e december tillhör stjärntecknet Lejonet.

Lärjungen är Judas ( personligheten måste alltid kämpa om en stark ande )

Bibelmeditationen är;

Kärlek är uppfyllandet av lagen.

-Romarbrevet 13:10

Du vet att det är Du som bär på svaret var nyckeln finns eller vilken nyckel det är?

En nyckel kan se ut på alla olika möjliga sätt precis som de dörrar du behöver öppna kan se ut på sätt som du inte har föreställt dig.

Förblindas inte av det uppenbara och blunda inte heller för det som du ännu inte ser.

Använd den intuition du är född med och låt dig ledas in i de skattkammare som du har inom dig.

Då är det dags för mig och Agneta Oreheim att ha vårt Månmagi-event i Göteborg.

Ett 30-tal kvinnor för att under en heldag lära känna denna magi tillsammans med oss.

Kvinnor som har lyssnat på den röst som viskande talar om att det finns något mer. Att ta steget som innebär att man deltar har en betydelse. En betydelse för att det öppnar upp för mer kraft, intuition och självkännedom.

Ser fram emot morgondagen och gör kudden sällskap tidigt idag.

Hoppas du har en härlig fredagskväll!

I går var jag på ett föredrag med Hasse Nyander. Hasse är alltid bra på att få åhörarna att delta aktivt så det blev väldigt mycket frågor och diskussioner, kul när det blir så. Måste också passa på att tacka honom då jag anlände dit i sista sekund helt darrig av brist på socker. Han överlät väldigt generöst hela sin godispåse till mig. mycket gentilt. Så där satt jag och mumsade medan kallsvetten sakta försvann.

Eftersom jag själv arbetar just med ämnet intuition är det alltid intressant att ta del av andras tankar om ämnet och Hasse har ju även nyligen lanserat en bok om ämnet. “Handbok i hur man utvecklar sin intuition”

Vad intuition är för något är lite olika beroende på vem du frågar och många har nog en lite luddig uppfattning om detta, däremot kan nog många förklara hur det upplevs att få ett intuitivt ögonblick.

Många vill även få tillgång till sin intuition och oftast av varierande skäl. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, finns det en del som har uppfattningen om att det på något sätt skulle kunna gå att “köpa” sig till intuitionen genom att gå en kurs och sedan ska det på något sätt vara klart.

För min personliga del är en del av intuitionen en samverkan med vår perceptionsförmåga. Vår förmåga att plocka upp små, små detaljer från vår omgivning i superfart som vi inte ens medvetet noterar. När alla dessa små detaljer landar i oss sammanfattas detta till en helhet. Nu beror det på hur vaken jag själv är om jag uppfattar denna helhet och hur jag tolkar denna helhet.

I situationer som innebär fara är det många gånger ett blixtsnabbt förlopp och plötsligt kan du märka att du exempelvis bara duckar och inte förrän efteråt inser du att en sten, boll eller vad det nu kan vara hade träffat dig om du inte gjort denna manöver. Vårt sinne, kropp, ande eller vad vi nu väljer att kalla det, har uppfattat signalerna blixtsnabbt och får dig att agera omedvetet.

Många gånger önskar vi att vi lyssnat på vår intuition, denna gnagande känsla av att något inte stämmer eller att vi skulle gjort på ett visst sätt. Och här kommer vår tillit till oss själva in. Och för mig när jag arbetar med intuition i mina kurser handlar det väldigt mycket om detta. Tillit till sig själv.

Och tilliten hittar du när du vet vem du är. Vi har under åren skaffat oss så många lager av försvar för att inte råka illa ut eller bli sårade att vi förskansar oss bakom ett skal som gör det svårt för oss att höra den där lilla rösten som pratar till oss.

För pratar det gör den, konstant. Mitt sinne, kropp, ande vill inget hellre än att jag ska få tillgång till hela mig. Till hela min potential. Men för att komma dit behöver vi lära oss att vara sårbara, att acceptera. Alla har vi en hel arsenal av känslor och bekräftelsebehov som ställer sig som en arme och som dyker upp som gubben i lådan varje gång intuitionen gör sig påmind. Det vill till att kunna sortera bland detta. Det vill till att kunna säga till sig själv, – Nej, det här är min rädsla för att bli övergiven som skapar oroskänslan, exempelvis. Eller säga i samma situation – Jag lyssnar på dig och jag behöver uttrycka och konfrontera det som orsakar oroskänslan.

Ju känsligare din personlighetstyp är desto svårare kan du få att sortera in detta eftersom du lättare plockar in signaler från din omgivning.

Intuition är naturligtvis så mycket mer än detta och min upplevelse är att det är en mycket god idé att ge sig i kast med att upptäcka den. Men det finns ingen annan som kan paketera ihop den och överlämna den till dig som en gåva eller vara. Det är du och ingen annan som behöver arbeta med dig själv för att få tillgång till den.

Vill du få verktyg som du kan använda dig av i din vardag är jag glad om du vänder dig till någon av mina kurser naturligtvis och passar inte det, finns det många kunniga personer som kan ledsaga dig in till dig själv. Du har allt på att vinna att upptäcka dig själv. Ditt flöde och din väg blir så mycket smidigare när du slipper stånga dig blodig på de murar som ställer sig i vägen.

Jag är villig att lyssna på mig själv.

Kram

Malou

………………………………………………………………………………..

Fotot hittade jag på Lena Ranehags logg. Har inte hittat ursprungskällan. Jag har ingen copyright och jag gör den inte gällande som min.

Jag gick idag tillbaks till Gamlestaden där sökandet efter Pierre Nilsson som försvann för några veckor sedan fortfarande pågår för fullt.

Jag kan läsa på Fb sidan allt det engagemang som så många människor har i sökandet. Jag uppfattar det som om att alla platser har sökts igenom både 2,3 och 4 gånger. Alla buskage, broar, skrymslen och bodar. Och inget spår efter honom.

Att inte veta vad som har hänt måste vara en fruktansvärd känsla och jag känner verkligen med hans flickvän/fru och barn och hela hans familj.

Då och då dyker han upp i mitt sinne och den upplevelsen ger mig liksom ingen ro. Det är lite underligt eftersom det försvinner personer relativt ofta som det är fullt pådrag efter. Lite underligt också eftersom min känsla av oro försvann efter jag varit där förra gången. Jag har inte kvar samma känsla det kan jag inte säga men han dyker liksom upp i tankarna då och då.

Jag fick samma obehagskänsla och känsla av yrsel denna gång på ungefär samma plats som förra gången men det kan ju bara vara för att jag kanske sökte efter det inte vet jag, den kom ialla fall. Även en känsla av lite smärta i huvudet och denna gången även en stickande känsla i magen. Jag gick där med Ozzy som far runt omkring som en jehu längs åkanten. Han har numera verkligen utvecklat sin kärlek för vatten och att hålla honom ifrån att hoppa i kan vara lite av en kamp.

Senare under kvällen fick jag en annan upplevelse och lite bilder som jag gärna vill förknippa med detta men det vet man ju inte. I sådan här lägen när man liksom får något på hjärnan tycker jag det är svårt att reda ut vad som är vad. Fria fantasier eller intuition?

Det finns stunder när man önskar att det fanns en “telefon”linje – man lyfter på luren, kopplar in sig på den själ man vill ha kontakt med och vips så har du dem på andra sidan. Visst hade det varit bra? Inte bara i sådana här akuta och verkligen nödvändiga fall som med personer som är försvunna, utan även i andra situationer.

Jag ber, önskar och innerligt hoppas att Pierre snart ska bli funnen.

Hur ofta brukar du verkligen stanna till och bara känna efter hur du mår?

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en. Och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

~Nalle Puh~

För kanske är du som jag? Plötsligt kommer du på att du är på helt fel plats, ditt mående säger dig att du ska vara på helt annan plats för att du ska få vad du behöver.

Träna dig på att låta magkänslan få styra då och då..

Kamil Fazrin Rauf | Dreamstime.com

Något som ger mig näring är när Aha-känslan sätter in. När hela kroppen inordnar sig och allt pekar åt samma riktning. Jag får så mycket energi av detta, prata om att känna sig levande.

När jag leder mina bergsmeditationsgrupper är detta en känsla som oftast kommer. Det är som om energin, tanken och känslan studsar runt i kroppen till olika små punkter för att tillslut sammanfogas i mitten och där uppstår AHA..Heureka,,jag har det!

Små, små lyckomoln för min själ och väldigt mycket näring. Näring som varar betydligt längre än en middag..

Mätt och belåten säger jag god natt!

Malou

Rebekah Burgess

Tänk vad natten har en tendens att göra mig och kanske andra också, lite inåtvända.

Tankar som har svårt att göra sig hörda dagtid får plötsligt utrymmet att krypa fram.

Tankar som kanske inte alltid är av det roliga slaget. Tankar som väcker oron i magen.

Tankar som lägger ihop dagens, veckans och månadens intryck till något som enbart har med graden av självkänsla att göra. Eller?

Är det då som intuitionen talar som bäst?

Att det inte har med självkänsla att göra utan snarare då som intuitionens klara röst hörs? Eller är det båda?

Låt nattens tankar mogna I ljuset innan du bestämmer dig för att agera.

Malou

Vilka är dina 5 bästa egenskaper?
Och om du frågar dina vänner, säger de samma 5 egenskaper som du själv har listat?

 

 

Dessa var frågorna som jag funderade över veckan som gått. Är det inte lustigt hur mycket enklare det är att komma på saker som inte är så bra egenskaper, åtminstone inte i första ögonkastet.

Som så mycket annat fungerar det att vända perspektiv på frågor och/eller på svar. Det som verkar som en ‘inte så bra’ egenskap kan visa sig vara en väldigt stark och positiv sak.

Förmågan att vända perspektiv och att se saker ur olika sidor är en av mina bästa egenskaper.

Förmågan att lyssna är nästa egenskap som är bra.

Och som 3:dje egenskap, som förmodligen är min starkaste, är förståelse. Jag har oftast en omedelbar förståelse för det som försiggår inom en person.

Jag har en mycket bra intuition, det är en positiv egenskap.

Nästa egenskap som jag har som är positiv är förmågan att härbärgera mina upplevelser, omvandla dessa till erfarenheter som lägger sig till rätta som insikter. Jag ältar inte.

Nu frågade jag inte runt den här veckan men det var inte så länge sedan som jag plockade upp feedback om mina egenskaper och det var ungefär samma saker som mina vänner sa.

Hur gick det för er under veckan och gjorde övningen att ni blev medvetna om de positiva egenskaper som ni har?

Image: Pixomar / FreeDigitalPhotos.net

Åke Högberg, som driver Symbolon, som är en utbildning till symbolterapeut/pedagog berättade följande historia angående balans och intuition.

Oden var den äldste, visaste och störste av gudarna i din nordiska mytologin. För att kunna fortsätta vara detta var han tvungen att ha koll på omgivningarna. Det var mycket att hålla reda på för att ha kvar ställningen som den visaste och största.

Oden hade till sin hjälp sina båda korpar. Hugin, som betyder tanken och Munin, som betyder minnet, flög runt i det stora världsträdet Yggdrasil där Oden regerade.

De flög runt och samlade information som de sedan lämnade till Oden. Det här räckte inte för Oden, (han hade ett väldigt kontrollbehov den där guden). Han förklädde sig så att inte de övriga gudarna skulle känna igen honom och gick själv ut för att lyssna och smyga runt för att se vad alla höll på med.

Ännu mer information att ta hand om alltså. Men vad är det som händer när vi får så här mycket information? Hur fungerar vi?

Han kunde tillslut inte ta några beslut, inga vettiga sådana ialla fall och omgivningen började tvivla på hans förmåga att leda i Yggdrasil.

Han var tvungen att fundera och ta till extrema åtgärder, han var tvungen att ta kontakt med Hel. Hel var en gudinna som regerade i underjorden i en del av det som hette Nifelheim. När Oden kom till Hel så gav hon uttryck för en djup suck,,,äntligen har du tagit ditt förnuft till fånga och kommit till sans.

Oden ville att Hel skulle hjälpa honom så att han skulle bli vis. Hel gav honom ett råd.

Han skulle bege sig ner till Mimers brunn. Mimer var en gud som vaktade den brunn som ledde ner till djupet. Brunnen fanns längst ner och ytterst på en av Yggdrasils rötter.

När Oden kom dit och frågade Mimer hur han skulle bära sig åt för att bli så vis som möjligt sa Mimer till honom att det var genom att ta ut sitt högra öga och slänga ner det i brunnen.

Han tvekade ett tag men sedan tog behovet av att bli riktigt vis överhand och han grävde ut sitt öga och slängde ner det i brunnen.

Han blev mycket riktigt vis och vad var det då som gjorde att all denna visdom kom?

Jo, med ett öga långt ner i djupet och med ett öga på ytan kunde han få tillgång till bägge världarna. Och så är det för oss, med ett öga i vårt djupa mörker och ett på ytan hittar vi balans. Det är på det här sättet som vi får tillgång till det som kallas intuition.