Steven DaLuz

För länge sedan dök mitt intresse upp för Gudinnan. Vår patriarkaliska kyrka har inte fångat mitt intresse och jag har funderat över vilken betydelse det har för oss kvinnor att inte känna igen oss i den Gudsbild som ges.

Personligen kan jag fortfarande inte riktigt identifiera mina andliga upplevelser som vare sig feminina eller maskulina om man nu ska sätta ett genus på dem, men många gör detta. Benämningen Gud är alltför behäftad med innebörder som hänvisar till Fadern, den maskulina principen och därför väljer många kvinnor i dag Gudinnan då de ska beskriva sina inre andliga upplevelser.

Gudinnan är inte längre, som Petra Juno skriver i sin avhandling “ Den levande Gudinnan” något vi har med oss när vi föds, det är snarare en aktiv handling från kvinnan som söker något att identifiera sig med.

Jag känner en släktskap med Gudinnan, jag känner igen mig själv i de arketyper och i de myter som finns och jag hittar mycket matnyttigt i denna symboliska världen. Detta gör att jag hittar en botten i mig själv, plötsligt så hittar jag ett sammanhang där jag kan finnas. Många gör som jag, finner sig själv både på ett psykologiskt/känslomässigt plan och att detta ger en form av andlig upplevelse.
Och många ser Gudinnan som enbart en andlig upplevelse, något som är svårt att formulera med ord och något som kan jämföras med samma religiösa upplevelser som den kristna Guden har gett till många.

Och att söka något som är “högre”, en förklaring eller något som kan hjälpa till med att sätta ord på inre andliga upplevelser är det många som gör idag. Och lika många är det idag som hävdar att vi måste förändra vår syn på världen och hur vi förhåller oss till varandra och naturen. Ett mer feminint förhållningssätt är vanliga ord i det här sammanhanget.

Kanske det här feminina förhållningssättet först och främst behöver komma från kvinnan? Jaho, skriker mitt inre samtidigt som jag skriver det här. Är det inte det feminina som är förtryckt? Är det inte kvinnor som kommer i andra hand oavsett om det handlar om lön, religion eller när det kommer till att beskriva vad en människa är? Är det inte mannen som bör förändra sin syn och samtidigt behöver förändra fördelning och de normer som råder idag?

Min första respons på min egen tanke är att då överlåter jag ju faktiskt makten och en uppfattning att det är mannen som styr tillbaka mannen igen! Jag, som kvinna, är beroende av att någon annan förändrar för att mitt värde ska förändras.

Självklart känner jag att detta är något som behöver förändras från båda håll. Värderingar behöver förändras från grunden. Våra normer behöver ses över. Men…samtidigt ser jag det som att det blir ingen förändring om inte kvinnan förändrar sitt förhållningssätt till sig själv.

Och kan det vara så att kvinnans förhållningssätt som hon har till sig själv idag en gång startade med den solarisering som påbörjades någonstans runt 4000 år fKr?

Sakta men säkert har vi ärvt den syn som männen gav oss då det patriarkala väldet började. Ifrån att vi hade samhällen där vi var ett med de naturliga cyklerna, där Modern vördades (och där vi satte liv, död och återfödelse i samband med kvinnan ) så gick vi över till en världsbild där solen var mest framträdande som en manlig symbol.

Mörkret och månen förpassades till ondskans värld som till varje pris skulle underkuvas och vaktas på. Symboler som sattes samman med Gudinnans makt överfördes till Gudar och kvinnliga symboler såsom exempelvis ormen förvandlades till ondskans attribut.

Moder Jord skändades, kvinnor togs till slavar och kvinnan blev till något som mannen behärskade och rådde över.
I stället för att vörda livet och följa de naturliga cyklerna införde man hierarkiska samhällen där krigsgudar hade makten. Gudinnorna blev våldtagna och fick bli mindre viktiga gemåler till de styrande Gudarna. Kanske kan man även välja att se Zeus förlossning av sin dotter Athena som ett led att ta ifrån kvinnan symbolen som livgivare. Till och med det kunde mannen, föda fram liv.

Det vanligaste var dock att männen skapade liv med ord. Logos blev en del av det som vi idag kan se att vi avgudar. Det är inte bara i vår bibel vi kan hitta ordet som den skapande makten utan det startade långt innan vi fick texten;

Och Gud sade: Varde ljus” och det vart ljus.

Och Gud såg att ljuset var gott;

Och Gud skilde ljuset från mörkret.

Mörkret som från tidens begynnelse har setts som alltet, det skapande universumet, som Modern och kvinnan. Och kvinnan skapades med hjälp av ordet som ond, som något som ska förtryckas till varje pris, som inte har en plats i kyrkan och som underdånigt ska böja sig för logos, för den manliga makten.

Och vi har böjt oss. Vi har tappat vårt ursprungliga arv som den som ger liv. Vi har förtryckt vår inneboende tillhörighet med den cykliska naturen. Vi har blivit mörkret såsom det beskrivs i den patriarkaliska världen, vi är skuggan.

alys-caviness

Och kanske är det så att det är först när vi kan börja acceptera våra skuggor som vi kan återfå den kraft som vi en gång föddes med?

När vi kvinnor inser att det är oss själva vi är rädda för kanske världen kan förändras igen. När vi återtar vår egen natur, det är då vi kanske ser vårt eget värde.
Någonstans är det väl kanske alltid så att vi bör börja med oss själva för att en större förändring ska ske. (Och idag är det ju väl dokumenterat den kraft som startar när vi integrerar en upplevelse djupt inom oss själva.
Är jag lycklig är sannolikheten stor att min granne är lycklig och så vidare i flera steg.)

Kanske behöver vi en plats där vår andlighet hör hemma, där vi inte är förpassade till utsidan eller välkomnas in i en samhörighet som är strikt styrd av manliga regler?

Kanske behöver vi också öppna upp för att välkomna mannen in i detta mysterium som har med Livskällan att göra men först behöver vi hitta vår egen tillhörighet till denna. Patriarkatet har trots allt berövat mannen denna upplevelse. Eller är det tvärtom? Att mannen bör stiga tillbaka från ordet och logos till mytos och upplevelsen först?

Jag blir lycklig när jag hittar en textrad som Eva Björkander Mannheimer har skrivit, vilket i sin tur är ett citat från Kerenyi;

 Allt liv har både maskulint och feminint ursprung. Men den västerländska, patriarkala civilisationen byggdes upp som en motpol till naturen, naturprocesserna, som därmed blev identifierade enbart med den feminina principen.

Hon fortsätter;

Det är de positiva, fruktbara, skapande aspekterna av den forna Gudinnan som är den skuggsida som idag tränger sig på och “inkarneras” i mångas psyke.

Eva citerar även Jung som i samband med sin diskussion om Gud menar;

Den oundgängliga mörka aspekten, skuggsidan, har utelämnats eller skalats bort och den feminina principen saknas.

Människan måste finna sätt och metoder att förena de gudomliga motpolerna inom sig själv.

Är det därför vi är så rädda för vår skuggsida idag? För att vi förknippar den med den feminina makten? För att den är ett måste att se idag då vi inte kan undgå att se hur vi ödelägger våra liv genom att utarma jorden?

Tja, det här var bara början på en del tankar och jag kommer att skriva vidare för att se vart min egen känsla leder till. Det är en spännande process och några bestämda slutsatser är inte tagna vilket gör att jag nyfiket ser fram emot min egna fortsättning.

Lucia dagen. En dag då jag vandrar inåt i mig själv. Ljusen och stämningen för mig tillbaka till längtan och saknad. Känslan av detta blandas även med inre värme och tacksamhet. Ibland är det svårt att särskilja om det är längtan till något som varit eller längtan till något som aldrig funnits. Vi har väl alla stunder då vi kan förnimma att det vi längtar efter är en dröm eller en känsla av att så borde det ha varit.

Då jag vandrar inåt dyker mina övergångar upp. Från flicka, till mogen kvinna, till den övergången jag är i nu. Den här Luciadagen så ser vi 3/4 av månen. Kanske är det därför som jag upplever det lite annorlunda än förra året då den sammanföll med mörkermånen.

Nu är vi ju på väg till fullmånen som har en helt annan mer utåtriktad energisk energi än vad mörkermånen har. Trots detta är det ju inte så att vi är utan de minnen, bilder och känslor som gör att vi går inåt till de djupare lagren av oss själva.

Nu när ljusbäraren kommer är det Hecate, som ljusbärare, som är vägvisare för hur jag kan använda och förlösa de känslor som dagen för med sig.

En Gudinna som väcker många känslor. Hon ses som magins Gudinna och i många fall är rädslan för henne stor.

Min egen erfarenhet av Hecate säger mig att det är hennes förmåga att integrera alla övergångar som gör att hon väcker rädslor. Jungfru, moder och den gamla. Alla delar bär hon med sig och det innebär visdom och visdom kan skrämma. Hon är den som har nyckeln till vandringen mellan världarna och hon kan vara din följeslagare ner till dina djupare skikt.

Och varför dessa vandringar till de djupa? För att hitta kärleken till sig själv är min upplevelse. För visst är det en av de svåraste sakerna?

People often say that ‘beauty is in the eye of the beholder,’ and I say that the most liberating thing about beauty is realizing that you are the beholder. This empowers us to find beauty in places where others have not dared to look, including inside ourselves. ~Salma Hayek

Varje gång jag reser in i mig själv så är det mig själv och min kärlek till mig själv som jag söker. Och Lucia är inget undantag. Dagen tar med mig på en resa kantad av glädje och smärta.

Jag är min egen ljusbärare, precis som du. Jag kommer och sprider glädje och värme till mig och de runt omkring. Mitt mörker lyser jag upp med eldens transformerande energi och jag gör det skridande.

Jag är villig att följa Byron Katies råd:

Do you want to meet the love of your life?  Look in the mirror. ~Byron Katie

Är du?

………………………………….

Bild: okänd

Freydoon Rassouli

Att få omfamnas av andra är en gåva och någonstans en rättighet. Vi föddes väl inte för att vara ensamma? Att få känna igen sig själv i någon annan är en obeskrivlig skönhetsupplevelse. Att bli sedd och bli älskad bara för att man finns. Och då finns vi tillsammans.

Det blir en sfär mellan oss, nästan påtagligt färgrik. I sfären blir vi ett, ögon möts och leenden utbyts. Vi vet!

Kraften som uppstår när vi tar fram vår Gudinne-energi är för alltid obrytbar. Gömd och glömd i stunder men alltid, alltid levande.

Bild: Josephine Wall

Wondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

By Scott Cunningham

Storhet, smärta, kärlek och lust. Hur ska man kunna sätta ord på allt det som vi bär inom oss?

Att födas, dö och födas igen. För att slutligen nå in till vår inre kvinna, till den del av oss som är i oss alla, behöver vi dö. Enbart för att med nästa andetag födas igen.

Vi är i vår storhet vi kvinnor och de som har svårast för att se det är vi. Vi har alla den delen inom oss och vi delar den med varandra. En del medvetet och andra är omedvetna.

Våra förmödrar finns i våra bäcken, i våra senor och i våra andetag. Vi bär på urmodern, vi bär på kraften att födas, att dö och att födas igen.

………………………………

länk till skapare av bild.

Freydoon Rassouli

Låt din livskraft synas. Dansa och visa din stolthet för all den kärlek och känsla som du har inom dig. Låt fötter, lår och bäcken svänga i takt med tonerna från ditt hjärta.

Svep dina färger runt dig och låt andra ta del av din skönhet. Du är jordens kraft och du bär på livet i din kropp. Andas in denna storhet. Du är moder oavsett om du har barn eller ej.

Du har den livgivande styrkan och den bor i dig. Låt det synas.

Afrodite, förmodligen inte en Gudinna som man först förknippar med kommunikation. Men för mig hör hon i allra högsta grad ihop med kommunikation. Kommunikation och kreativitet.

Jag har alltid varit djupt fascinerad av historia, arkeologi och myter. I min utbildning till symbolterapeut kom jag ännu djupare i min kontakt med myterna och framförallt med de Grekiska Gudinnorna. Varje Gudinna har sin arketyp, egenskaper som vi lätt kan applicera på oss själva. Afrodite är den Gudinnan som kan ge en djupare insikt, inte bara om kvinnans sensibilitet och sexualitet, utan även om hur vi kan kommunicera.

Afrodites medvetande är fokuserat men ändå mottagande. Kanske kan man säga att det är en aning likt en förälskelse. Jean Shinoda Bolen jämför Afrodites speciella medvetande med teaterljuset. Det ljus som lyser upp en hel scen.

“Detta speciella ljus hjälper oss att bli känslomässigt hänförda av en symfoni, att påverkas av en pjäs eller av en talares ord. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss som ett svar på det vi ser och hör.”

Afrodites förmåga att både vara sårbar och osårbar hjälper till i en kommunikationssituation. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren längre.

Att lära känna Afrodite, att ta till sig hennes energi är att omfamna sig själv.

Blogginlägg som är en repris

Julafton….magi…

Låt den inre magi du bär på titta ut genom dina ögon idag.

En riktigt God Jul och magiska stunder önskar jag dig.

Artemis – Vildmarkens Gudinna.

Hon förknippas med ett antal vilda djur som alla representerar en del av hennes egenskaper.

Hjort, hind, hare och vaktel för den gäckande naturen. Lejonet för det drottningsliknande och vildsvinet för hennes destruktiva sida.

Och så har vi björnen – björnen som en symbol för hennes roll som ungdomens beskyddarinna.

Och det är hennes roll som ungdomens beskyddarinna jag tänker på så här under julen.

På många sätt är barn utsatta under våra högtider, så också julen. Det är viktigt att värna om deras säkerhet men också om deras rättighet att få vara barn.

Artemis energi kan hjälpa dig med detta. Hon hjälper dig också med att sätta gränser. En björn är betraktad som en ypperlig moder i naturen. Hon värnar om sina ungar, visar dem vänligt men bestämt hur de ska bete sig för att överleva. När det är dags för dem att leva mer självständigt buffar hon ut dem ur idet. Gränser är samma sak som kärlek och omtanke. En kvinna med mycket Artemis i sig vet när det är dags att skydda och när det är dags för att ta ett steg tillbaka. Hon vet när det är dags att sätta kärleksfulla gränser för att de yngre ska nå målen att bli självständiga vuxna.

Känn in björnens energi och du hittar den sidan hos Artemis….

Vintersolståndet är här, tiden då det är som mörkast och tiden då Gudinnan föder fram ljuset igen.

Vintersolståndet firas inom nästa alla traditioner på olika sätt och personligen tycker jag det är synd att vi inte värnar om våra ceremonier. Ceremonier har en stor betydelse för oss och kan hjälpa oss att plocka fram mer kraft och även att släppa taget om det som vi inte längre behöver bära på.

Julkubben är en gammal tradition som du själv skulle kunna använda dig av i en ceremoni. Traditionerna är olika beroende på kultur men många lät julkubben brinna hela natten, sparade en del av askan för att tända nästa års kubb, och spred sedan askan över åkrarna för att grödan skulle bli riklig.

Du skulle kunna ta en egen kubb, du kan dekorera den med saker som symboliserar det som du vill släppa taget om. Det kan ex vara små papperslappar som du skrivit saker på. Låt den sedan brinna medan du fokuserar, mediterar och tackar för det som dessa erfarenheterna har gett dig och att du nu öppnar dig för andra erfarenheter i livet. Välkomna det nya och det ljuset i ditt liv precis som nu ljuset återvänder till oss.

 En annan tradition som är fin att använda sig av är julkransen. Varför inte binda en själv? Under tiden du binder din krans fokuserar du på det aktiva och passiva egenskaperna i din personlighet. Generellt manligt och kvinnligt. Kransen är ju en cirkel som symboliserar helhet och även hjulet och i det här fallet årshjulet. Järnek betraktas som feminin kraft och har extra magisk livskraft då den har bär mitt i vintern och murgröna är den maskulina kraften. Båda dessa betraktas bära magiska egenskaper och användes för att motverka och skydda för negativa element.

På bilden av gudinnan här finns både murgröna och järnek med.

Tillåt dig själv att ta en liten stund för dig själv. Gör din egen ceremoni, hur du än vill ha den och låt vintersolståndet verka för dig.

Jag önskar dig en härlig och fantastisk dag.