Vårdagjämning. En tid då det fortfarande är lite smågrått ute. Marken kan ännu vara täckt av snö här och där och det är inte lätt att hitta de tecken på vår som dagen vill göra gällande.

Vårdagjämning. Dag och Natt är lika långa. Balans mellan ljus och mörker och steg för steg kommer nu ljuset att ta överhanden över mörkret.

I äldre dagar, under det gamla jordbrukssamhället, då var det under denna tiden som det åter började bli gott om ägg. Och ägget kan då ses som en symbol för det återvändande ljuset.

Ostara är ett namn som vårdagjämningen kan förknippas med och det är ett germanskt namn. Man tror att det kommer från en gudinna vid namn Easter ( lite osäkert eftersom det egentligen inte finns så många källor som kan bekräfta detta) och Easter är i sin tur något som för oss kan översättas med Påsken.

För mig som symbolterapeut är detta något ljuvligt att omge mig med. Gamla seder, ceremonier och ritualer som vi fortfarande lever med. Som andas energier som har andats under så många sekler.

Ägget, symbol för fruktbarhet, för återfödelse och för uppståndelse. Det som fortfarande vilar i sitt hölje. Vi behöver vår förmåga till djupare seende nu. Att se det som komma ska. Vi vet att det ska komma ännu ljusare tider, vi vet att det åter ska grönska i naturen och vi vet att det kommer nytt.

Att använda sin kraft att föreställa sig det som kommer är det en bra tid för nu. Nu när vi har ägget i vår hand, ytterligare tid finns innan det föds och nytt liv kommer fram i ljuset.

Som Gudinna vandrar du nu i skogarna i form av jungfru. JungfruGudinnan är symbolen för den fria och obundna kvinnan. Fri i tanken att gå utanför och skapa liv, obunden som att göra sina egna val oberoende av andras tyckande och tänkande.

Vandra ut och se undren i naturen. Låt naturen och den tid som är hjälpa dig att hitta din inre balans, skapa fram det som finns inom dig själv. Dansa i gryningsljuset och känn livet i dina ben. Låt dina ögon få möta den knoppande växtligheten och skicka ut din tacksamhet för möjligheten att åter få ta emot nytt liv.

—————————————————————————————————————-

Bild: hittad på google. Hittar tyvärr inte ursprung.

” Varje människa är en del av den helhet som vi kallar ‘universum’, en del som är begränsad i tid och rum. Hon upplever sig själv, sina tankar och känslor, som åtskilda från allt annat – en slags optisk villfarelse som medvetandet ger upphov till. Denna villfarelse är ett fängelse som begränsar oss till våra personliga önskningar och till att känna tillgivenhet för några få människor som står oss nära. Vår uppgift måste vara att befria oss från detta fängelse genom att vidga våra cirklar så att vi kan omfatta och känna medkänsla med alla levande varelser och hela naturen i dess skönhet.”

- Albert Einstein-

En stilla nåd är det att få vara i de stunder där allt blir ett. Där gränser suddas ut och närvaron tar plats. Där det nät du har spunnit binds ihop med allt annat och där du upplever pulsen av allt levande som en del av dig. Ingenting annat än en stilla nåd är upplevelsen som får dig att andas tillsammans med naturen, att känna din släktskap med grönskan och le igenkännande mot kvinnan som du möter på din väg.