Facebook har engagerat Paul Piff vid Berkeley-universitetet för att utveckla verktyg som ska hjälpa folk att lösa konflikter som uppstår om bilder – oftast mellan vänner och inom familjer – kring det som läggs ut på det sociala mediet. De nya idéerna fungerar. 3,7 miljoner människor använder varje vecka något av de nya sätten att be någon ta bort ett visst foto.

Agneta Lagercrantz reporter på Svd skriver på IDAG bloggen om detta. Altruism, medkänsla och tacksamhet är vad jag förstår det som var temat för hennes resa och intervju med Rick Hansen en neuropsykolog som menar att vi inte har en funktion för att minnas glada och lyckliga stunder.

Även jag tror, som det står i artikeln, att man behöver träna sig för att spara de lyckliga och glada ögonblicken. Det är alltför lätt att fastna i det negativa och jag tror också på att vi fortfarande har kvar den instinkten som gör att vi har behov av att scanna av vår omgivning efter faror.

Jag vet inte på vilket sätt som Paul Piff använder sig av medkänsla etc för att hjälpa folk att lösa konflikterna som kan uppstå på Facebook, men som det ser ut i dag med allt det näthat som pågår så behövs de ju.

Agneta Lagercrantz skriver:

” Själv får han möjlighet att testa sina forskningsidéer på miljoner människor. Miljoner. Och det som nu är på gång kan jag bara antyda innan jag träffar den ansvariga på Facebook på konferensen Wisdom2.0 nästa vecka. Det handlar om ett nytt språk som behövs på Facebook och som tar fasta på kunskapen om små, små musklers spel runt ögonen när vi visar våra känslor i ansiktsuttrycken.
Mer säger jag inte nu ”

Låter spännande och förhoppningsvis ger det resultat. Jag önskar innerligt att vi fokuserar mer på det positiva hos varandra och inte fastnar i den onda spiral som negativa tankar skapar.

På ett kort ögonblick har vinden vänt. Jorden har en annan doft på morgonen. Vi vet att en ny årstid är på väg, vi bara vet att det är dags.

Vi bär ut stolen på gården bara för att sitta och lyssna. Som vi alltid har gjort. Vi lyssnar på uråldriga sånger från alla hjärtans hjärta, och vi vet när vi ska låta det dö som är redo att dö, och när vi ska förlösa det som är redo att födas.

Vi stiger in i den enkla vetskapens katedral, där villigheten att låta det hända som måste hända står på altaret.

-Ardagh-

Ardaghs text berör mig extra starkt just nu. Under helgen fick jag nyheten om att en gammal kär vän till mig har fått besked om att hon inte har långt kvar av sitt liv. Cancern går inte att medicinera och inte heller att operera. Den sitter nu i levern och jag vet av erfarenhet hur detta förlöper.

Det finns stunder när man känner sig mer maktlös än andra och för en kort stund både sörjer jag och känner mig oerhört ledsen och maktlös inför detta. När jag pratar med henne inser jag att jag inte är så maktlös som jag uppfattar mig.

Jag kan vara där som medmänniska om hon vill ha mig där. Jag kan vara där med min kraft,styrka och erfarenhet. Jag kan vara där och lyssna om hon vill prata, jag kan prata när hon vill lyssna. Jag behöver inte sörja innan hon går bort. Just nu lever hon och det är nu och inte sedan.

Personligen tror jag det är oerhört viktigt att inte vara rädd för att umgås med personer som har kroniska sjukdomar eller som just nu förbereder sig på att lämna jorden. Det är en styrka och en kraft i att möta döden och inse att döden är en del av vårt liv.

Afrodite, förmodligen inte en Gudinna som man först förknippar med kommunikation. Men för mig hör hon i allra högsta grad ihop med kommunikation. Kommunikation och kreativitet.

Jag har alltid varit djupt fascinerad av historia, arkeologi och myter. I min utbildning till symbolterapeut kom jag ännu djupare i min kontakt med myterna och framförallt med de Grekiska Gudinnorna. Varje Gudinna har sin arketyp, egenskaper som vi lätt kan applicera på oss själva. Afrodite är den Gudinnan som kan ge en djupare insikt, inte bara om kvinnans sensibilitet och sexualitet, utan även om hur vi kan kommunicera.

Afrodites medvetande är fokuserat men ändå mottagande. Kanske kan man säga att det är en aning likt en förälskelse. Jean Shinoda Bolen jämför Afrodites speciella medvetande med teaterljuset. Det ljus som lyser upp en hel scen.

“Detta speciella ljus hjälper oss att bli känslomässigt hänförda av en symfoni, att påverkas av en pjäs eller av en talares ord. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss som ett svar på det vi ser och hör.”

Afrodites förmåga att både vara sårbar och osårbar hjälper till i en kommunikationssituation. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren längre.

Att lära känna Afrodite, att ta till sig hennes energi är att omfamna sig själv.