Simning på TV!
Vatten som glittrar mot kaklet, klorlukt i den fuktiga luften, värmen och spänningen. Vilka minnen och sinnet längtar.
Lärde mig simma som 3-åring. Med en nära släkting som simlärare och somrar på kusten tror jag inte att jag hade så mycket val. Som 5-åring simmade jag i GKK, en simklubb i Göteborg.
Träning flera timmar alla dagar i veckan förutom söndagar. Mamma som körde mig eller så tog jag själv spårvagn och buss till Valhallabadet.
Tävlingar, vinster och förluster. Släkten som satt och hejade på läktaren. Minnet av silverringen som morfar gav mig efter en tävling. Simläger i Danmark och tävlingar runt om i Sverige.

Simhopp med Ulrika Knape och Agneta Eriksson som hjälptränare. Spännande träning med snurrar och hopp efter hopp efter hopp.
Vet ni hur svårt det är att klyva vattnet rätt i ett enkelt fothopp rakt upp och ner? Pust!
Blev inte så länge, mamma dog.
Tappade gnista, uppmuntran och bästa fansen.
Men minnen finns kvar. Bästa favoriten är fortfarande bassängvatten, är hemma i elementet. Kroppen minns men vill inte riktigt hitta samma rörlighet i vattnet. Modet finns inte längre kvar till hoppen.
Men minnen finns kvar och lever inom mig, gör att jag är där, tillbaka i barndomen