Länge har jag funderat på dessa citat som dyker upp som handlar om attityder.

“Sättet som personer behandlar dig på säger något om vilka de är som människor, inte om dig!”

Detta ovan och många fler får mig att reagera en aning och jag hoppas nu att jag ska kunna skriva ner min känsla så att den landar rätt.

Om jag nu använder mig av den förutsättningen att detta och liknande citat handlar om att andra människor inte behandlar mig “väl”, de säger eller gör saker “mot” mig som jag reagerar på, så förusätter jag också att jag är den “goda” i sammanhanget.

(Jag tänker att det nästan bör vara så eftersom liknande citat på något sätt förlorar sin innebörd om det skulle vara så att det handlar om personer som behandlar dig väl och gott och att vi behöver tänka på att bara för att de gör det så handlar det inte om oss! Eller?)

Denna form av tanke innebär också att vi på något sätt skrotar detta med projiceringar och att det inte är så att vi för över egenskaper som vi inte klarar av att se hos oss själva på andra.

Personligen tycker jag att dessa uttryck är sanna och inte helt sanna på samma gång.

Vem säger att det inte kan handla om oss själva? Vi är ju inte felfria. Visst har vi betett oss oerhört dumt och sårande och många gånger är detta omedvetet eftersom vi inte vet var en annan person befinner sig.

Är det inte rätt då att denna person reagerar och har inte du då en del i situationen?

Och varför skulle en annan persons handling plötsligt definiera denna persons varande? Vi är ju så noga med att lära ut att det är inte dig som person jag reagerar på, det är din handling!

Vad är det som säger att vi inte behöver den typ av väckarklocka av en handling som vi betraktar som “icke önskvärd”?

Kanske är det så att vårt eget beteende väcker genklang hos någon annan, det betyder inte att reaktionen vi får mot oss nödvändigtvis behöver vara något som vi själva bär på, men kanske betyder det att vi kan titta på vad det är hos oss själva som skapar reaktionerna.

Så då och då kan det faktiskt vara så att sättet som människor behandlar oss på säger något om oss som människor.

Beter jag mig som om jag inte har några gränser tenderar andra att behandla mig som om jag inte har några gränser. Beter jag mig som en översittare tenderar andra att behandla mig som om jag är det.

Du reagerar på andra och andra reagerar på dig. Vi speglar oss i vår omgivning, ibland mer och ibland mindre.

Varför jag reagerar på dessa uttryck är för att jag tycker de uppmuntrar till självgodhet.

Andras beteende kan säga något om dig och det kan samtidigt vara något som inte alls handlar om dig.

Ofta så vet vi själva vår egen intention med ett agerande men däremot så dömer vi andras handlingar utan kunskap om deras intentioner. Oavsett vilken kunskap en annan person har angående “rätt” sätt att förmedla något kan vi själva växa och lära oss något om oss själva om vi funderar på om vi har en del av den situation som vi reagerar på.

En liten fisk simmade i havet och mötte en mycket gammal fisk som sa:
-Oceanen är oändlig, stor och fantastisk.
Den lilla fisken simmade omkring och tittade överallt.
-Men var är den? frågade han.
-Du är i den, svarade den gamla fisken.
-Här finns bara vatten, sa den lilla fisken och simmade besviket vidare.

Hinduistisk berättelse.

Livet ÄR ett konstverk.

Kram Malou

Rosenthaleffekten, eller pygmalioneffekten, är det något som du hört talas om?

1968 gjorde Robert Rosenthal ett berömt försök som handlade om hur vi påverkas av våra förväntningar. Många av oss vet vilken kraft våra tankar har men frågan är om vi verkligen tar det på allvar? Pygmalioneffekten är ett utmärkt försök som i mina ögon verkligen visar allvaret.

Robert Rosenthal valde slumpmässigt ut ett antal skolor i USA. I dessa skulle han pröva hypotesen att tankar och attityder är skapande. I dessa skolor lottade han slumpmässigt ut ett IQ tal till varje mellanstadie elev.

Lottningen var hemlig och det tilldelades låg, normal och hög intelligens.

I mellanstadiet får eleverna nya lärare och dessa lärare får på deras klasslistor även reda på elevernas IQ nivå. Rosenthal säger till läraren att han har “testat” barnen och det är därför läraren får reda på IQ nivån för att “hjälpa” barnen. Läraren lovar att hålla intelligens nivån hemlig.

Under försökets gång låter Robert barnen genomföra standardiserade prov med jämna mellanrum och läraren får även skriva personliga utlåtande om varje barn varefter tiden går.

( Ni har säkert i minnet att Robert Rosenthal aldrig hade träffat dessa elever och att IQ siffrorna -intelligensnivån, enbart var slumpade.)

Efter bara en kort period uppstår mönster.

De elever som blev tilldelade (slumpmässigt) en låg intelligenskvot blev sämre och sämre på proven. Lärarna rapporterar också att de anser att dessa barn är tröga, håglösa och ointresserade.

Eleverna med slumpmässigt hög intelligenskvot blir bättre och bättre och lärarna rapporterar att dessa elever är pigga, alerta, vakna och nyfikna.

Man avbryter försöken efter ett tag och får efter det arbeta för att rätta till uppfattningar så att inte elevernas framtid skulle påverkas av detta.

Min tanke om dig, ger mig en attityd. Min attityd påverkar dig, du får en tanke om dig själv och du ger svar utefter min förväntade tanke.

Försöket ger upphov till oändliga av variationer om hur mycket våra tankar, våra attityder påverkar, både oss själva och andra.

Image: digitalart / FreeDigitalPhotos.net