Image: dan / FreeDigitalPhotos.net

Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också. ~Puh~

Ja, så säger den alltid så kloka Puh. Och visst är det så att om man inte tar steg själv ibland blir man väldigt ensam. Om jag skulle förutsätta att andra skulle se mig hela tiden och inte låta mig stå där själv i min lilla hörna då skulle jag bli väldigt besviken.

Och visst har jag haft stunder där jag verkligen önskat att min omgivning skulle se just min lilla hörna. Ibland behöver man bli sedd.

Ibland har min hörna funnits i helt fel skog. Det har inte funnits någon möjlighet att bli sedd överhuvud taget. Och när jag gick ut för att söka andra, hittade jag ingen som var intresserad eller någon som kunde just mitt språk.

Och ibland befinner jag mig i hörnan i rätt skog och jag behöver ge mig ut för att visa mig, jag behöver vara den som tar kontakt med andra som befinner sig i sina små hörn och det viktigaste av allt tror jag, jag behöver be om hjälp när jag är i behov av det.

Är inte det ett bekymmer för många? Att be om hjälp.

I vilken skog, i vilken hörna befinner du dig? Hur ofta och när beger du dig ut för att möta andra? …..Och ber du om hjälp när du behöver det?