•  
  • Mina inre symboler (24)
  • Page 3

Källa till intuition?

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: August 13, 2011

Åke Högberg, som driver Symbolon, som är en utbildning till symbolterapeut/pedagog berättade följande historia angående balans och intuition.

Oden var den äldste, visaste och störste av gudarna i din nordiska mytologin. För att kunna fortsätta vara detta var han tvungen att ha koll på omgivningarna. Det var mycket att hålla reda på för att ha kvar ställningen som den visaste och största.

Oden hade till sin hjälp sina båda korpar. Hugin, som betyder tanken och Munin, som betyder minnet, flög runt i det stora världsträdet Yggdrasil där Oden regerade.

De flög runt och samlade information som de sedan lämnade till Oden. Det här räckte inte för Oden, (han hade ett väldigt kontrollbehov den där guden). Han förklädde sig så att inte de övriga gudarna skulle känna igen honom och gick själv ut för att lyssna och smyga runt för att se vad alla höll på med.

Ännu mer information att ta hand om alltså. Men vad är det som händer när vi får så här mycket information? Hur fungerar vi?

Han kunde tillslut inte ta några beslut, inga vettiga sådana ialla fall och omgivningen började tvivla på hans förmåga att leda i Yggdrasil.

Han var tvungen att fundera och ta till extrema åtgärder, han var tvungen att ta kontakt med Hel. Hel var en gudinna som regerade i underjorden i en del av det som hette Nifelheim. När Oden kom till Hel så gav hon uttryck för en djup suck,,,äntligen har du tagit ditt förnuft till fånga och kommit till sans.

Oden ville att Hel skulle hjälpa honom så att han skulle bli vis. Hel gav honom ett råd.

Han skulle bege sig ner till Mimers brunn. Mimer var en gud som vaktade den brunn som ledde ner till djupet. Brunnen fanns längst ner och ytterst på en av Yggdrasils rötter.

När Oden kom dit och frågade Mimer hur han skulle bära sig åt för att bli så vis som möjligt sa Mimer till honom att det var genom att ta ut sitt högra öga och slänga ner det i brunnen.

Han tvekade ett tag men sedan tog behovet av att bli riktigt vis överhand och han grävde ut sitt öga och slängde ner det i brunnen.

Han blev mycket riktigt vis och vad var det då som gjorde att all denna visdom kom?

Jo, med ett öga långt ner i djupet och med ett öga på ytan kunde han få tillgång till bägge världarna. Och så är det för oss, med ett öga i vårt djupa mörker och ett på ytan hittar vi balans. Det är på det här sättet som vi får tillgång till det som kallas intuition.

 

Alla mina ansikten

Categories: Mina inre symboler
Comments: 1 Comment
Published on: August 2, 2011

Värt att ta upp igen då jag precis mötte ett nygammalt litet face i spegeln. Vad mycket det är värt att applicera sina sanningar på sig själv! Även gamla hundar behöver träna sig i att sitta, det kan hända man har valt en för bekväm ställning som tillslut skadar kroppen.

Genom alla år av eget arbete med mig själv har jag mött många av mina ansikten, det ansikte som mer och mer frekvent dyker upp nu, är stilla. För mig är dessa ansikten otroligt viktiga. Att jag har sett dom och bemött dom innebär att jag kan känna igen dessa ansikten om jag får syn på dom när jag möter mina klienter eller deltagare i mina kurser.

När jag får syn på något av mina egna ansikten i någon annan, då vet jag att det är en projicering. Det är en spegling av det som jag behöver lära om mig själv och inte den stillhet som behövs för att kunna vara i det seendet där du rent och klart kan se en annan människa.

Idag har jag kurser/grupper där vi använder oss av våra chakror för att gå igenom de olika skeenden i livet som påverkar oss. Våra chakror är som energihjul som roterar, dessa är förbundna med vår ryggrad och med vårt centrala nervsystem. Varje chakra har en unik frekvens och ett unikt område i livet som är sammanbundet med detta. Frekvensen kan vi uppfatta som färger, regnbågens färger, varje färg går in och påverkar den andra och så är det även i livet. Min trygghet påverkar min självkänsla som påverkar min handling som påverkar min kommunikation etc, etc. Om vi har bemötts på ett sätt som inte varit så positivt, framförallt under vår uppväxt, sätter sig detta i de olika chakrorna, färgen blir lite vagare och vårt sätt att möta omvärden formas av vår erfarenhet. Framförallt om detta är något som upprepas och det blir ett mönster.

Oftast har vi en hel del sådana här upplevelser, precis som vi kan ha en del sorger, mer eller mindre traumatiska händelser och alla dessa har en tendens att minska på den glöd som dina chakror har. Många av dessa händelser skaffar sig ett eget ansikte, ett ansikte som vi behöver känna igen. Om vi inte känner igen det som vårt eget lägger vi det lätt hos andra. Om vi då arbetar med andra personer exempelvis genom healing, samtal och/eller rådgivning av något slag så kan det lätt gå lite galet. Antingen projicerar vi ut det som vi har på vår klient, det är klienten som är sårad, arg, genomgått bilolycka eller vad det nu kan vara, eller så är vårt “sår” såpass lättpåverkat att vi kan ta åt oss av klienten och inte förstår varför vi plötsligt mår sämre, blir arga eller dylikt.

Att jobba med sig själv, att se sig själv är oftast inte så väldigt populärt, helst vill man ju nå målet,( att heala, bli samtalspartner, att förmedla utifrån ett andligt perspektiv eller på annat sätt arbeta med människor) ganska snart. För mig är det viktigt att man inte tappar den här biten, att man arbetar med sig själv samtidigt som man utbildar sig eller innan.

En annan positiv bit med att lära känna sig själv är att man under tiden lär känna sina egna symboler, sin egen kropp. När du kan tyda dessa och din kropps signaler har du mycket lättare att förstå din omgivning, din inuition får en direkt tillgång till dig och det blir betydligt enklare att kommunicera både med dig själv, din omgivning och de som vill nå dig från andevärlden.

Så mitt råd blir…lär känna dina ansikten.

Meditation

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: July 30, 2011

Meditations trädFörutom Bergsmeditationen har jag en meditation som jag tycker väldigt mycket om. Den ger mig verkligen väldigt mycket energi, kraft, frid och en oändlig samhörighet.

 

Jag brukar börja med att visualisera att jag befinner mig på en äng och därefter att jag går fram till ett träd som jag precis har fått syn på. Jag sätter mig vid trädet och låter bilder, kommunikation och känslor komma.

Jag tar helt enkelt kontakt med mitt inre träd och allt det som det förmedlar om mig och till mig.

Känns det rätt kan jag senare titta på de symboler, känslor, tankar och ord som kommit upp för att se vad just denna meditation hade att säga mig. Eller så låter jag helt enkelt meditationen vara den kraftkälla som den är, utan någon vidare fundering.

Jag vet att mitt inre språk och min bekräftelse av mitt inre arbetar för mig och åt mig oavsett om jag medvetet börjar fundera över betydelsen.

Har du någon egen inre kraftplats, någon favoritmeditation som ger dig den energi du behöver?

 

 

Afrodite – medvetande

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: June 30, 2011

Afrodite, förmodligen inte en Gudinna som man först förknippar med kommunikation. Men för mig hör hon i allra högsta grad ihop med kommunikation. Kommunikation och kreativitet.

Jag har alltid varit djupt fascinerad av historia, arkeologi och myter. I min utbildning till symbolterapeut kom jag ännu djupare i min kontakt med myterna och framförallt med de Grekiska Gudinnorna. Varje Gudinna har sin arketyp, egenskaper som vi lätt kan applicera på oss själva. Afrodite är den Gudinnan som kan ge en djupare insikt, inte bara om kvinnans sensibilitet och sexualitet, utan även om hur vi kan kommunicera.

Afrodites medvetande är fokuserat men ändå mottagande. Kanske kan man säga att det är en aning likt en förälskelse. Jean Shinoda Bolen jämför Afrodites speciella medvetande med teaterljuset. Det ljus som lyser upp en hel scen.

“Detta speciella ljus hjälper oss att bli känslomässigt hänförda av en symfoni, att påverkas av en pjäs eller av en talares ord. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss som ett svar på det vi ser och hör.”

Afrodites förmåga att både vara sårbar och osårbar hjälper till i en kommunikationssituation. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren längre.

Att lära känna Afrodite, att ta till sig hennes energi är att omfamna sig själv.

 

Att följa spåret

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: June 26, 2011

Ett gammal järnvägsspår ledde mig in i mitt inre. Det finns något sorgset vackert över nerlagda spår. Här finns spår av sjudande liv och aktivitet som varit.

Det ger mig inte bara lust till att vandra längs rälsen, på ett svårförklarat sätt får det mig att känna mig tung, lätt, glad och sorgsen samtidigt.

 

Den tar mig även tillbaka till min barndom och till den upplevelsen som jag fick när jag ex läste Fem böckerna. Spännande äventyr, gemenskap, stora ödsliga hedar med mystiska ljud om nätterna. Camping och härliga frukostar men färska ägg köpte hos en bonde längs vägen. Kallt fräscht vatten från en källa i närheten.

Idag kan jag se vad det var som gjorde att jag blev fascinerad av dessa böcker jag läste.

Har du funderat över dina barndoms bokhjältar?

Skelettkvinnan

Categories: Mina inre symboler
Comments: 3 Comments
Published on: June 14, 2011

Idag behöver jag det, sjunga kött till mitt skelett. Precis som i sagan om Skelettkvinnan.

Mannen som fiskade, fick upp ett skelett och som blev så rädd att han snabbt rodde in utan att se sig omkring. Som inte förstod att skelettet fastnat i draget och släpades efter honom medan han sprang. Och sprang gjorde han ända tills han kom fram till sitt tält, där kröp han in med skelettet efter.

När rädslan tappat greppet om honom såg han var det var och han lät det inte bara ligga utan han lade benen till rätta. Med varsam hand lösgjorde han linan som var helt insnärjd i alla knotor och ben.

Det var en ensam man, inte bara det att han saknade en partner utan han var även ensam till sinnet. Något saknades honom. Under natten drömde han och tårar rann ner för hans kinder. Skelettkvinnan var en törstig kvinna och hon kröp fram på sina knotor för att dricka sig otörstig av mannens tårar.

Hon la sig bredvid mannen och hörde hans trumma, hans hjärta, hon stack in en hand och tog ut hjärtat. Med hjärtats hjälp trummade hon fram kött på sina ben. När hon trummat och sjunget fram hela sin varma kropp la hon sig tillrätta nära mannen och stoppade tillbaka hjärtat in i mannen.

Det här behöver jag göra. Jag har fiskat upp något som jag nu har haft efter mig en tid. Jag har sprungit utan att se mig omkring, jag har påbörjat mitt arbete med att lägga till rätta benen. Jag ser vad det är och rädslan börjar släppa. Nu är det nog dags för att tillåta mina tårarna rinna, att acceptera det som är så jag kan bli mer av mig själv igen. Mitt hjärta behöver tala. Jag behöver helt enkelt sjunga kött på benen.

 

Kontakt med det vilda

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: May 30, 2011

HDR Chorlton Waterparkphoto © 2008 Joseph Lindley | more info (via: Wylio)

 

Att väcka det som kanske är en aning slumrande inom oss möter ibland stort motstånd. Att gå utanför de ramar som vi är vana vid är inte alltid känslomässigt enkelt.

Att känna sig lite trängd, uttråkad eller vilsen och ändå inte gå utanför det gamla vanliga är ganska ofta förekommande. Vad jag brukar göra när jag känner att jag är låst i en situation är att använda min fantasi. Jag gör de mest fantastiska resor i mitt inre. Efter att jag använt mig av mina inre resurser får jag en större tillgång till andra sätt att lösa ett problem eller hitta aktiviteter som ger mig en puff framåt.

Att hitta vyer, små härliga gläntor i skogen eller varför inte en stund i månskenet vid en sjö där det vilda inom dig verkligen kan vakna till liv!

Trappan, en del av mitt liv.

Categories: Mina inre symboler
Comments: No Comments
Published on: May 23, 2011

Det här är en del av mitt liv. En trappa med mycket känsla. Jag vet att något väntar vid slutet av den men inte vad. Jag vet att vägen fortsätter men inte hur.

En trappa som är byggd av känsla, formad av naturligt materiel, inte perfekt men perfekt för den här miljön. Varje sten lagd där den passar bäst för att kunna ta ett steg uppåt.

En levande trappa som visar mig att det här är en väg som andra har gått förut. Någon, några, har varit omtänksamma nog att varsamt visa vägen genom ett landskap som kan vara nog så snårigt och besvärligt att ta sig igenom.

Den visar mig att det inte är nödvändigt att uppfinna hjulet igen, den visar mig att jag kan ta hjälp av den väg som redan finns men att jag behöver ta mig upp själv.

För varje gång som jag tar mig en titt på mina inre trappor hittar jag något nytt att ta fasta på. Mumma för själen.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
«page 3 of 3
Om du vill prenumerera på mina inlägg…
Om du tittar ovanför detta inlägg, i bottenkanten av bilden högst upp så ser du ett litet orange rss tecken. Klickar du på den kan du sedan ställa in så att inläggen kommer till dig.
Följ bloggen med Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin
--------------------------------------------------------

Min Facebook sida

Liv Lust Balans

Marknadsför din sida också




Blogglistor

TräningsbloggarHälsa



Hälsa

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

SvenskaLänkar.com

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Dagens Länkar

RSS

Welcome , today is Monday, March 24, 2025