Tankemönster | Liv Lust Balans

Det där med energitjuvar..

Tags: energitjuvar, kommunikation, personlig utveckling, ursäkter

Comments: No Comments

Published on: September 1, 2012

Visst är det så? Vad är det som gör att vi fortfarande går omkring med personer runt omkring oss i vårt liv som vi anser enbart dränerar oss?

Och har vi egentligen rätt till att överhuvudtaget ge någon ett namn som energitjuv?

Det är enkelt att sucka och säga..- oh, han/hon är en sådan energitjuv, det är så jobbigt att umgås med honom/henne. Eller – Jag blir alldeles dränerad och hon bara mal på hela tiden om sitt.

Men säg till då känner jag! Varför vara kvar i en situation som bara är plågsam? Umgås helt enkelt inte! Eller ett annat alternativ..fundera på vad det är som gör att du känner detta? Kan det vara så att det finns något hos dig som gör sig påmint och det är där problemet ligger?

Jag vet att det finns många förklaringar till varför man inte tar tag i detta. Det är släkt och för att det inte ska bli omöjligt att umgås, håller man god min. Det är arbetskamrater och för att det inte ska bli ohållbart på jobbet säger man inget. Och så fortsätter förklaringarna.

Men oftast går det att göra sin egen röst hörd,,men man måste orka att ta konsekvenserna utav det. Och kanske är det där som mycket av problemen ligger. Att man behöver ta konsekvenserna av det.

De personer som många idag kallar för energitjuvar har sin egen problematik att ta hand om. Många av dem är inte ens medvetna om att de av andra uppfattas som sådana och hur ska de då kunna göra något åt det? Många är svältfödda på närhet och gemenskap och vet inte hur de ska kunna närma sig någon på ett sätt som uppskattas.

Hittills har jag inte mött någon person som är energitjuv för att det på något sätt tillhör personens personlighetstyp, utan det har funnits andra skäl till detta. Sedan har det även funnits flera tillfällen när mitt mående har gjort att jag, med brist på egen energi, lägger över mitt eget mående och har energitjuv som en ursäkt.

Nej,,sluta använda ordet energitjuv som en ursäkt för att du inte klarar av att sätta gränser. Inte klarar av att ta konsekvenserna om du själv skulle öppna munnen och säga att vad du tycker och känner.

Jag är villig att sätta mina egna gränser och ta konsekvenserna av detta.

Kram

Malou

Vad vi ser, är det vad vi ser..

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: illusioner, personlig utveckling, slutsatser, tankemönster

Comments: No Comments

Published on: August 23, 2012

Underbart foto eller hur!

Även bilden under är fascinerande.

Hjärnan och sinnet formar omedelbart bilder till något som är välbekant eller till något som man vill se. Och har vi väl sett mönstret är det nästan omöjligt att få bort bilden från näthinnan. Fascinerande.

Den fina ballerinan finns ju egentligen inte,det vackra ansiktet är ju inte där eller hur? Eller är de det? Om jag ser dem så finns ju dem för mig, det är ju min upplevelse.

Och är det inte så med mycket i livet? Våra sinnen och ögon ser vad de vill se och ibland glömmer vi av att det finns andra bottnar och ett annat sätt att se på det också.

Ibland gör vår rädsla och osäkerhet att vi glömmer av att det finns andra “ögon” att se med. Vi tolkar bilden och känsla utifrån rädslan och är övertygade om att det är på ett visst sätt och ser inte något annat.

När man jobbar med intuition är detta oerhört viktigt att komma ihåg. Det som du uppfattar som en intuitiv känsla kan vara olika skeenden som du med automatik lägger ihop till något som de faktiskt inte är.

Vart vill jag komma med detta?..Jo, det är oerhört viktigt att veta vem du är och ha en förmåga att ta ett steg tillbaka från dynamiken som skapas för att du ska kunna ha en riktig glädje av dem.

Jag vet att ballerinan är vatten, jag vet att ansiktet är grenar och eftersom jag vet det kan jag tillåta mig själv att fördjupa mig i symboliken och låta dem bära med mig på en härlig inre resa som berikar mig.

Jag är villig att använda mig av alla mina sinnen.

Kram

Malou

…………………………………………………………………………………

Jag tror att vatten fotot kommer från en sida som heter nice shot photography men det är svårt att luska ut om det är ursprunget eller ej då det är ganska spritt.

Bilden med ansiktet kommer från face or tree illusion.

Oj oj denna ålder…

by malou

Categories: Glimtar om mig, Tankemönster

Tags: tankemönster

Comments: No Comments

Published on: August 14, 2012

Oj då! Shit! Aj då! Hoppsan!..Detta är uttryck som hörs allt oftare utifrån köket när mannen står o lagar mat.

Denna gång blev jag dock lite orolig då han tillredde en av de maträtter som jag absolut bara älskar och som han gör så bra.

Den här gången var det inte saltet det gällde utan vitpepparn. Oftare och oftare kommer de där “små” uttrycken och då gäller det alltså kryddningen.

Glasögon, sa han när jag kikade fram bakom köksskåpet. Jag måste köpa glasögon.

Nu för tiden är kryddningen det som far illa av en syn som förändrar sig med åren.

Samtalet fortsatte senare när vi väl åt middagen ( som var utsökt som vanligt ) och nu gällde det alla dessa små texter på burkar och förpackningar i butikerna. Och hur lång tid det nu tar för honom att få grepp på vad i hela friden det står på burkarna. Hur han går i gångarna för att försöka hitta en ljuskälla där han möjligtvis kan gissa sig till vad det står på dem. ( lätt överdrivet naturligtvis)

Min mans tankegångar liknar ingen annans,,jag lovar. Han kan göra mig fullkomligt perplex med sina underliga slutsatser ibland. Slutsatser som för honom är fullständigt logiska och naturliga.

Samtalet slutar i alla fall med att han bekymrar sig över hur det kommer att bli när vi sitter där en aning äldre än vad vi idag är. Han oroar sig över hur livet blir när jag blir dement (?) och lever mina bildminnen som då skulle vara samma sak som att mina drömmar är det som är verkligheten som är kvar och han som dement ( ? ) lever med ord som då är det som han har kvar.

Tja..vad säger man?!..Och han tycker att jag är underlig o udda!

Jag är villig att försöka förstå min man.

Kram

Malou

Värderingar – jag trodde minsann jag hade koll..

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: acceptans, personlig utveckling, tankemönster, värderingar

Comments: 2 Comments

Published on: August 12, 2012

Värderingar – en av de viktigaste grunderna som jag brukar arbeta med i mina kurser. Även något som jag konstant brukar ha lite koll på när det gäller mig själv.

Våra värderingar smyger in överallt, de kan ställa till det men även hålla oss upprätta och göra att vi går rakryggade. Många bär på värderingar som de fått med sig redan i blöjåldern och funderar inte så mycket över dem faktum är att de kanske inte ens är medvetna om att de finns.

I går råkade jag ut för en sådan liten uppstickare minsann. Funderar fortfarande vad jag tycker om den.

Satt på ett fik i Haga i Göteborg. Ett väldigt mysigt ställe att bege sig till. Härliga kullerstensgator och välbevarade hus. Trånga små butiker och trånga är även fiken och det är även gott om dem och tätt intill varandra ligger de.

Fina dagar är stolar och bord utställda på gågatan och där finns inte speciellt mycket plats så de står utställda längs kanterna. Igår var en sådan fin dag. Vi bestämde oss för att fika och var lyckliga nog att hitta ett ledigt bord. Bredvid fiket finns en glassbutik som serverar hemgjord glass, mycket populärt kan jag tillägga.

Mannen gick in för att inhandla den eftertraktade fikat och jag satt med den lilla terroristen till hund utanför och väntade snällt i solgasset. Så börjar jag lägga märka till att personer som är inne och handlar glass i butiken bredvid sätter sig på caféstolarna. Jag blir alltså märkbart störd av detta.

Inte bara ett par gör detta utan flera och jag blir mer irriterad.

Här kom alltså en värdering upp,,man sätter sig helt enkelt inte på en plats som är avsedd och också utplacerad av ett fik om man inte har handlat på densamma. Grejen var att de som arbetade på fiket tydligen inte hade några problem med det som jag nu satt och förstörde min stund på. De gick omkring och plockade bort tomma fikamuggar bland glassätande kunder utan att visa med en min att det inte var okey.

Vilket då förmodligen betydde att det inte heller var något som störde. Men mig störde det minsann. Det finns rätt och det finns fel och detta var tydligen fel enligt min inre värdemätare.

Jag andades in och accepterade min irritation över detta och därefter andades jag ut och släppte taget om den. Det var inte mitt café och jag hade min fikaplats. Om jag nästa gång inte får någon fikaplats och borden är upptagna med glassätande personer får jag väl helt enkelt säga till om jag inte vill vänta ut dem.

Hur har du det med dina gömda och glömda värderingar? Finns det sådan här små uppstickare även hos dig?

Jag är villig att acceptera och släppa taget om sådant som inte är mitt ansvar.

Kram

Malou

Få drömkroppen…

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: kropp, kärlek, personlig utveckling, självbild, självkänsla, tankemönster

Comments: No Comments

Published on: August 9, 2012

Ja, det var ett mejl som kom till mig idag. Få drömkroppen!..Men faktum är att jag har min drömkropp och det är min. Den som tillhör mig och som gör ett ypperligt arbete att ta hand om mig. Den gör inget annat än att reagera på hur jag behandlar den. Lite genetiskt finns naturligtvis med som orsakar både glädje och sorg det ska jag inte sticka under stolen med. Men på det stora hela…det är mina tankar, mina känslor, mina behov och mitt agerande som skapar min kropp.

Jag har drömkroppen för i stort sett så gör den det som jag får den att göra. Att älska och ta hand om sin kropp är viktigt och stort.

Hur många gånger har inte kroppen fått höra de mest nedsättande ord? Hur många gånger har den inte förtvivlat försökt få plats i de mest hemska utstyrslar enbart för att tillfredsställa egot hos dess ägare? Inte konstigt att den ibland bara totalvägrar och går ut i strejk!

Idag har jag klappat om min kropp..ömt uppskattat benen som fortfarande bär mig, ett par fötter som stadigt kan gå även i kuperat terräng och hitta fäste i bergen. En mage som visserligen hittar vägar ut från de byxor jag vill stoppa in den i men som är mjuk, varm och som gungar friskt i takt med mina steg.

Armar som pendlar i takt och händer som kan greppa tag i det jag behöver. Fingrar som fortfarande lyder och att det inte blir så vackra tavlor som jag målar kan jag inte skylla dem för.

En hjärna som fungerar även om fokus ibland flyter iväg. Är man en drömmare så är man liksom.

Överhuvudtaget är jag tacksam..jag har en kropp…jag har min drömkropp och jag försöker att vårda den ömt och med kärlek.

Jag är villig att älska den kropp jag själv har skapat.

Kram

Malou

…………………………………………………………………………..

Bild: google

Acceptera

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: acceptans, tankemönster, upplevelser

Comments: No Comments

Published on: July 5, 2012

Ibland är det svårt att komma ihåg detta och ibland är det lätt. Och något som inte går eller som snarare inte är så bra att göra är att förneka att de finns. Det kan svida lite extra att acceptera det som pågår och känslan av detta men det lönar sig.

Det enda sättet att helt släppa taget om det som rör runt är att acceptera att det faktiskt rör runt..

Jag är villig att acceptera min känsla

Kram

Malou

Att upptäcka behoven

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: behov, ensamhet, personlig utveckling, tankemönster

Comments: 2 Comments

Published on: July 1, 2012

Ibland upptäcker man sina behov på ett sätt som man inte räknat med. En del gånger upptäcker man häpet att det som man trodde man behövde inte gäller längre och andra gånger upptäcker man lika häpet att oj, vilket behov man har av det.

Under dagarna som varit har jag återigen blivit påmind om mitt behov av att dra mig tillbaka och vara i min tystnad. Det är så lätt att glömma av det och så lätt att ta miste på tystnad och tystnad. För det finns en skillnad.

En tystnad i ensamhet är en sak, tystnad i gemenskap en annan. Tystnad i sällskap är en sak och en ensamhetens tystnad i sällskap en annan.

Under en veckas tid har jag befunnit mig i alla dessa. En del av dem har varit ljuvligt och andra smärtsamma påminnelser om att ensam inte är stark, ensam är ensam.

Jag är villig att välja den ensamhet som är rätt för mig.

Kram

Malou

Ord som smärtar…

by malou

Categories: Tankemönster

Tags: medvetande, närvaro, tankemönster, åldringsvården, äldre

Comments: 2 Comments

Published on: June 24, 2012

Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
“En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.”

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem, nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!

Denna text hittades hos en avliden kvinna (skotsk) på långvården.

Visst är det värt att stanna till?!..Det krävs inte mer,,,bara stanna till!

SE den du möter, den du pratar med och den du har vid din sida.

Jag är i närvaro.

Kram

Malou

«page 2 of 4»