
Stjärnornas tröst
Jag har frågat en stjärna i natt
-- ett ljus långt bort där ingen bor --:
"Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor."
Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.
Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst."
Karin Boyes dikter har gjort mig sällskap
ikväll. En dag och kväll som samlat många
till gemensamma stunder då helande tankar
har sänts till de som drabbats i Norge.